Närkontakt

Andra natten har bjudit på närkontakt med björnarna. Jag har suttit i en gammal husvagn som byggts om och numera tjänstgör som gömsle. Den är placerad i gammal högstammig tallskog och djuren kommer mycket nära.



Bildchanserna dyker upp lika snabbt som de försvinner, så det gäller att vara allert och vaken. Variationen på bilderna blir inte så stor utan det blir mest fråga om närbilder.



Nio olika björnar och två järvar kom och gick under natten. Från kl 20 fram till kl 04 var det ständigt björn framför gömslet, som mest tre på samma gång. Den längst bort på ca 20 meter och den närmsta på ca 2 meter. Rakt genom denna "flock" av björnar kommer mitt i natten en självmordsbenägen hare som skjuten ur en kanon. Det sägs att "harens vägar äro outgrundliga" och med ens blir det uppenbart vad som menas med detta...



Eftersom det mest blir fråga om närbilder är det svårt att variera sig och försöka få till olika bildutsnitt. Dessutom är det riktigt mörkt i storskogen mitt i natten.



Eftersom det är björn framför kameran i åtta timmar kan man experimentera lite med olika bildutsnitt och försöka vara kreativ.



Detta är ett litet smakprov på vad andra natten hade att bjuda på. Inte speciellt vackra eller originella bilder utan mer rena artbilder. Det är heller inte idealiska förhållanden försöka skapa vackra bilder i den här typen av gömsle, men det är häftigt att komma björnarna så nära att man inte bara ser dem utan också kan höra hur de andas och lukta hur illa de verkligen luktar.

Första natten avklarad.

Första natten i de finsk-ryska björnskogarna har bjudit på underhållning i form av fightande björnar och besök av två havsörnar. Mäktiga upplevelser som vanligt alltså. Fightande björnar har jag sett vid ett par tillfällen förr men aldrig på så nära håll och i så bra ljus som den här gången. Ca 75 meters avstånd och varmt kvällsljus kl 22, vad kan man mer begära.




Försökte mig även på att få några flyktbilder på havsörnarna som villigt flög på låg höjd över myren. Lite besvärligt att få in dom i sexhundrat och samtidigt träffa rätt med skärpa och exponering. Finns egentligen alla förutsättningar att misslyckas, men får man bara chansen att ta tillräckligt med bilder så lyckas man med åtminstone någon.

Lång bilresa

I morgon bär det iväg till Finland. 175 mils bilresa och 22 timmar effektiv körtid väntar. Måndag eftermiddag ska jag vara på plats, för att natt till tisdag krypa in i björngömslet för första gången i år. Eftersom resan helt och hållet går genom skogslänen upp till Haparanda och fortsätter sextio mil in i den finska urskogen gäller det att vara uppmärksam på både vilt och skyltar i vägkanterna.



Förhoppningsvis så kan jag uppdatera bloggen på tisdag och berätta vad som visat sig under natten. Allt förutsätter naturligtvis att jag får tillgång till en fungerande internetuppkoppling.

Lycklig mor till tre.

På min runda igår träffade jag på den här lyckliga modern. Att geten har tre kid är ganska anmärkningsvärt efter den kalla och snörika vinter vi haft. Ännu ett tecken på att rådjuren nog klarat vintern bättre än vad man befarat. Går en get med tre befruktade foster och det blir ont om föda under slutet av vintern så brukar kroppen reglera det med att stöta bort ett eller flera av fostren.



Min teori är att även om vi hade mycket snö under en rekordlång period så gjorde den ihållande kylan att det aldrig blev skare förrän de sista veckorna. Rådjuren klarade troligtvis därför sparka sig ner till marken och finna föda.

Vett & etikett!

I måndags kväll träffades vi igen, jag och min nyfunne vite vän. Jag satt och tittade på honom när han i godan ro stod och betade på några videbuskar i en vägkant. På andra sidan den lilla grusvägen fanns ett bostadshus. Plötsligt hör jag hur någon på husets trappa ger upp ett illvrål. Vare sig älgen eller jag reagerar nämnvärt. Själv antar jag att det är någon som råkat slå sig eller gjort sig illa. Vrålet upprepas ett flertal tillfällen och det blir uppenbart att avsikten med det hela är att skrämma älgen. Eftersom ropen kommer närmare finner han också tillslut det säkrast att fly. Tyvärr var sikten skymd så jag kunde inte se vem denne illgärningsman var, men efter rösten att dömma så skulle jag tippa på en tonåring av manligt kön. Älgen rusar upp på landsvägen och över på andra sidan. Som tur var så kom ingen bil just då. Vägen är annars rätt så trafikerad i ganska höga farter och med mycket tung trafik. Den naturliga följdfrågan för min del blir: Hur är denna människa uppfostrad och vilket nöje finner han i att jaga upp en älgkalv på vägen?



Själv är jag itutad sedan barnsben att man ska ha respekt för allt levande. "Du ska väre töst när du går i skogen" fick jag alltid höra när jag var liten och var med pappa eller morfar på utflykt. Att inte störa i onödan och att röra sig med försiktighet i skog och mark blev för mig en självklarhet och borde vara så för alla. Vill man dessutom som jag se och uppleva någonting så är det rent utav en förutsättning! Man kan ju också ställa sig frågan hur vi uppfostrar våra barn. Om man inte kan låta en älg beta i fred och njuta av att titta på detta utan finner ett större nöje i att skrämma den, hur förhåller sig då sedan denna person till andra människor i vuxen ålder? Empati är en egenskap som inte bara gäller mellan oss homo sapiens. Jag inbillar mig att tycker man om djur så tycker man också om människor!

Respekten för allt levande hänger också ihop med hur vi interagerar med och ser på andra människor. Social kompetens som är ett så populärt uttryck, gäller även om man är i skogen och tror sig vara mol alena. Det finns alltid någon mera där eller så kommer någon annan efter, folk eller fä. Tänk på det och "vär töst i skogen"!

Mördarhorn!

Jag råkade på en råbock härom kvällen. Bocken i sig själv var inte speciellt märkvärdig men den hade de längsta horn jag någonsin sett. Inte speciellt grova och bara antydan till klyka. Däremot långa och svagt bakåtböjda som på en gems eller gasell. Denna bock kan nog tillfoga sina kommande kombatanter en hel del skada under sensommaren när brunsten börjar. En riktig mördarbock!



Råkade även på en fin bock med en mera "traditionell" hornuppsättning. Jag kan rapportera att det är mycket gott om rådjur i trakterna för tillfället. De verkar ha klarat den långa och kalla vintern bra.

På sorkjakt

På min runda igår kväll hände det inte mycket. Jag passerade ett nyslaget gärde och stannade till för att titta. Av erfarenhet så vet jag att det kan locka fram både ormvråk, räv och annat när slåmaskinen slår sönder sorkarnas hål och gångar. Efter ett litet tag så dyker en räv upp i bortre kanten av fältet. Helt omedveten om mig patrullerar han mellan strängarna av nyslaget hö efter något ätbart. Ibland stannar den till och kör ner nosen i ett sorkhål.



Efter ett tag kommer den rakt emot mig och stannar inte till förrän den hör knäppandet i min kamera. Ett kort ögonblick möts våra blickar innan den finner för gott att fly.

En ny bekantskap???

Igår kväll när jag gjorde min sedvanliga runda dök det upp en vit fjolårskalv mitt i vägen. En liten tjur som hade antydan till horn. Jag kan inte riktigt lista ut vad detta kan vara för individ. Möjligtvis kan det vara en avkomma efter den vita kon med det bruna örat. Hon hade en vit och en brun kalv ifjol som jag aldrig lyckades könsbestämma.
Det var mulet och klockan var närmare halv elva, så några användbara bilder blev det inte. Tog ju naturligtvis några ändå, mest för att kunna särskilja de olika vita individerna senare i sommar. Eftersom det sköts två vita (eller snarare brokiga) tjurkalvar vid älgjakten ifjol, så är det extra kul att det åtminstone finns en ny tjur. Han lär ju knappast få chansen att para sig i höst men tillämpas samma regler som det gjort de senaste åren så är vuxna vita älgar fredade. Det har funnits önskemål från vissa håll att även vuxen vit älg ska vara skjutbar men det blir en senare fråga.

Snart bär det i väg!

Snart bär det i väg till Finsk-Ryska gränsen igen. För sjunde sommaren i rad tänker jag tillbringa en semestervecka på någon ensligt belägen myr i ingenmansland mellan Finland och Ryssland. Syftet är, liksom tidigare år, att fotografera björn, järv, varg och eventuellt andra djur som dyker upp. Tanken med att starta den här bloggen är att eventuella intresserade (om några sådana finns???) ska kunna följa vad som händer varje natt. Allt beror naturligtvis på tillgången till internet och min egen ork att uppdatera. Oftast är man ganska mör efter en natts vakande och tillbringar det mesta av dagen med att sova.

Senare i sommar hade jag också tänkt att rapportera om vår vita älgstam som jag har följt i många år. Kul att se hur den utvecklas och hur många nya vita kalvar det blir i år. I slutet av augusti när havren börjar mogna och älgarna börjar brunsta och bli mer rörliga, brukar det gå att få till en och annan bild.

Vem vet, det kanske dyker upp en del andra bilder också och tankar om livet i största allmänhet.