måndag 23 augusti 2010

Utvidgat revir

I går kväll och i kväll har jag vidgat mitt revir lite i sökandet efter vita älgar. I oktober i fjol fick jag av en slump se en vit åttataggare när jag tog en liten omväg hem från Arvika, min bil trivs nämligen inte på asfalt. Jag hörde att man nu sett denna tjur (som enligt ryktet har allt mellan åtta och arton taggar beroende på vem man pratar med) så gott som varje kväll på ett öppet fält. I går kväll åkte jag dit och mycket riktigt stod den där och betade tillsammans med fem andra stora grå tjurar. Tyvärr var det för mörkt att fotografera och hållet var för långt för att kunna avgöra hur många taggar den hade. I kväll åkte jag dit igen. På vägen dit dök det plötsligt upp en liten vit tjur med fula horn av modell cyckelstyre som jag inte sett tidigare. Vanligt styre på ena sidan och bockstyre på andra, dvs det ena hornet pekade upp och det andra ned. Längre bort på nästan exakt den plats där jag stod igår när jag såg den vita tjuren stod en man med tre barn i vägkanten och tittade in i skogen. Jag stannade och mycket riktigt var där en vit älg, fast en kalv... Tjuren såg jag inte till i kväll. Dessa tre, för mig nya vita älgar för i år, gör att jag nu har sett 14 olika vita individer i sommar.

Det börjar nu att röra på sig på allvar i skogarna och brunsten närmar sig. Än kan man se flera stora tjurar ströva omkring tillsammans i små gäng och beta lugnt tillsammans. Om ca en vecka kommer situationen att vara annorlunda. Runt månadsskiftet augusti-september brukar vanligtvis tjurarna här i trakten börja feja sina horn och få annat att tänka på än god grannsämja med sina manliga artfränder.



Det är kul att det nu återigen börjar att dyka upp lite större tjurar. Där har jägarna gjort ett bra jobb de senaste 15-20 åren genom att begränsa kvoten till endast en stortjur per jaktlag och spara tjurar med över fyra taggar. De flesta jaktlag har varit riktigt disciplinerade och skött detta på ett utmärkt sätt. Medelåldern på tjurarna har höjts och de med bra anlag har fått chansen att para sig år efter år. Låt oss hoppas att man uppträder lika disciplinerat när det gäller andra typer av jakt också där inte huvudmålet är att få fram en vacker trofé.

söndag 22 augusti 2010

Morgonstund har guld i mun!

Efter ett par kvällsturer då jag egentligen inte sett något speciellt, bestämde jag mig för att prova en morgontur i morse. Kl 5 bar det iväg och det visade sig vara värt det obehag det innebär att släpa sig ur sänghalmen i en sådan okristlig tid. Jag han inte åka många hundra meter hemifrån innan jag fick se den vita kon med bruna örat och hennes båda kalvar. Naturligtvis stod de mitt i en massa björksly så några vidare bilder blev det inte, men det var första gången i år jag fått möjlighet att iakta dem på nära håll.



Här syns kons bruna högeröra ganska väl. Det är detta kännetecken som gjort att jag har kunnat haft såpass bra koll på just henne genom åren. Både hon och kalvarna höll uppenbert koll på något annat längre bort i buskarna som jag aldrig såg vad det var. Sannolikt var det en liten grå tjur som jag sett i deras sällskap vid ett par tillfällen under veckan.



Den ena av den vita kons båda bruna kalvar. Den verkar mest undra vad jag är för konstig figur som sitter och tittar på dem när de äter frukost.

När jag suttit och tittat på älgfamiljen ett tag bestämmer jag mig för att köra vidare. Jag hinner inte köra mer än ca 300 meter innan den vita sextaggaren plötsligt står i skogsbrynet på ett ställe där jag absolut inte väntat mig att få se den. Allt stämmer. Ljuset är perfekt och jag kan fota på förhållandevis lågt ISO och ändå få vettiga exponeringstider. Tjuren står still och "lagomt" mycket dold för att få den riktiga skogskänslan utan att för den sakens skull vara helt skymd. Dessutom är det några fina vita björkstammar i bakgrunden. Jag hinner inte ta många exponeringar innan den vänder in i skogen igen men det är tillräckligt och bilderna är skarpa. Efter att ha granskat resultatet i datorn kan jag konstatera att detta är årets första bilder av någon av de vita älgarna som kan vara värda att jobba vidare med och kanske vara användbara i något framtida projekt.



Den här tjuren är en riktig spökälg. Dyker upp ur tomma intet och försvinner lika plötsligt igen för att inte visa sig på ett tag. Det är tredje gången i år jag ser honom och jag är riktigt nöjd med att det var just han som dök upp när alla omständigheter runt omkring stämde. Det är en riktigt ståtlig tjur. Ganska stor och muskulös, ett rejält hakskägg och mer kritvit än någon av de andra vita älgarna. Synd att han inte har vackrare horn bara. Även om han får leva några år till kommer han sannolikt inte att få några skovelhorn då han verkar att sakna anlag för detta.

Ikväll blir det nya försök. Eftersom kon med bruna örat och tjuren inte var långt ifrån varandra sent i morse så kan de med lite tur dyka upp tillsammans ikväll och jag tror jag vet var...

söndag 15 augusti 2010

Vit tjur

Igår kväll dök det upp en stor vit tjur, en sextaggare. Han gick och betade havre i godan ro med en betydligt mindre grå kollega, trots att det var kräftskiva i ett hus i närheten. Åtminstone lät det så. Detta kan var samma tjur som jag såg en mörk natt för ungefär en månad sedan. Men den här gången medgav ljuset fotografering, även om det var lite långt håll.



Rent bildmässigt blir det ju inga märkvärdiga bilder när de går och betar på det viset och ljuset är dåligt, men som dokumentation duger det gott. En bild blev dock lite speciell. Tjuren gjorde något som jag aldrig sett förut, den kliade sig på insidan låret med spetsen på hornet. Lyckligtvis orkade jag fånga detta på bild.



Kul med sådana här "udda" beteenden. Rena älgbilder, av både vita och grå, har jag hur många som helst vid det här laget men när sådana här extra små beteenden/händelser dyker upp blir jag nästan löjligt lycklig när jag lyckas fånga dem på bild. I kväll blir det nya försök. Vi får se vad älgarna hittar på i kväll.

lördag 14 augusti 2010

Syndaflod och vit älg nummer elva.

Nu är det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Mest på grund av att jag inte fått några bilder värda att visa. Men trots detta så har ju en hel del hänt. Jag har äntligen fått syn på min gamle bekant, vita kon med det bruna örat. I år har hon två bruna kalvar. Hon blir vit älg nummer elva som jag sett i sommar. Eftersom hon har ett så tydligt kännetecken är hon den vita älg som jag har bäst koll på och som är lättast att följa från år till år. Därför vet jag också att hon är född 2004 och jag har koll på exakt hur många kalvar och i vilken färg hon fått sedan dess. Hon verkar i större utstäckning än de andra att blanda vita och bruna kalvar från år till år. I fjol hade hon en av varje färg. Vad detta beror på vet jag inte. Kanske är inte hennes vita anlag lika starka eller så råkar det bara vara så att just hon blivit betäckt av en tjur med starka grå dominanta anlag varje år. Borde vara intressant för en genetiker att forska i ämnet.

Ytterligare en vit älg har blivit trafikdödad. Det var en av den vita kons båda vita kalvar som hittades död i en vägkant i lördags morse. Det är den andra på en månad och det är bara några hundra meter mellan platserna. Ingen hade rapporterat in att man kört på någon älg under natten och kalven hade lämnats att självdö. Troligtvis hade detta tagit ett tag då det fanns stora mängder fradga runt mulen. I måndags såg jag kon i samma område igen, fast nu endast med en kalv. Den förra som blev påkörd för en månad sedan skulle jag tro var en av samma kos fjolårskalvar.

Jag har också sett två stora gråa älgtjurar som jagade varandra i cirklar ute på ett fält. Förklaringen till detta beteende kom när en ko skymtade i kanten på åkern. Detta "förspel" är ett tecken på att brunsten börjar närma sig. Ännu är det inte fråga om någon allvarlig rivalitet men tjurarna börjar redan nu "spänna musklerna" och etablera en viss rangordning.

Min runda igår blev extra spännande men av helt andra skäl än vanligt. Trots det usla vädret bestämde jag mig för att göra ett försök då det slutade regna vid niotiden. Under eftermiddagen/kvällen hade det kommit 76 mm regn vilket måste vara någon typ av rekord på så kort tid. Översvämmade bäckar och diken gick hårt åt vägarna och det blev riktigt spännande innan jag kom hem igen. För första gången fick jag på allvar tillfälle att testa både Lancruiserns fyrhjulsdrift och vaddjupet som enligt Toyota skall vara 70 cm.

Eftersom det värsta regnet vid denna tidpunkt hade slutat så var det full aktivitet i bygderna med traktorer, grävmaskiner, folk med spadar och pumpar som försökte rädda vägar och fastigheter. På älgfronten blev det därför lite magert och man fick vara glad att man tog sig hem igen.