Julotta i det lilla kapellet på örnmyren

Igår på juldagen satt jag för första gången den här säsongen i örngömslet. Jag gjorde samma sak på juldagen förra året så det börjar nästan likna en tradition. Åtelkameran hade skickat mms med bilder hela julaftonen, vissa med tre örnar på. Det var 3-4 kallgrader ute och det snöade. Perfekt! Förväntningarna var alltså ganska höga. Tjugo minuter över sex hade jag lagt ny mat på åteln, tänt i kaminen och riggat kameran. Det var fortfarande kolmörkt ute så det var bara att vänta. Kvart över åtta, redan innan det är tillräckligt ljust för att fotografera, kommer en ung kungsörn och slår sig ned på åteln. Den hinner inte äta mer än ungefär en kvart så kommer en äldre individ och jagar bort den. Den äldre sitter sen och äter i över en timme. Den första örnen kommer sedan tillbaka och de båda sitter och äter tillsammans.

En tredje örn, ung och mycket ljus, lägger sig också i leken. Gång på gång attackerar den de båda andra och jagar dem från både åteln och sittplatserna i träden. Den äldre rår han inte på men med den yngre rivalen blir det en del riktiga fighter. Dessa attacker och strider ger mig en massa bildchanser och blir dagens stora behållning. Den gör säkert 10-12 anfall under förmiddagen.

Det är intressant att se hur de använder vingarna att slå med och oftast kopplar greppet kring varandras klor. Är det medvetet för att inte skada varandra tro? De skulle ju lätt kunna döda varandra om de verkligen ville. Den bakre "mördarklon" som de använder för att döda sina byten har säkert samma storlek som min lillfinger. Kraftmätningen blir nu i stället något mitt emellan örfilar och fingerkrok.

Det är ganska mörkt hela dagen och slutartiderna blir därför ganska långa. För att klara skärpedjupet bländar jag ned ett par steg vilket naturligtvis inte gör saken bättre och kompenserar med ett högre iso för att få okej slutartider. En viss rörelseoskärpa tycker jag inte gör så mycket i den här typen av actionbilder. Värre är dock bruset. Jag hade monterat MkIII-huset på mitt 600 mm objektiv och 50D-huset på 100-400 zoomen. Sexhundrat ger en för snäv bildvinkel för actionbilder på det avståndet så det blev det gamla huset som fick gå mest. Naturligtvis skulle jag med facit i hand bytt plats på husen. Bruset på MkIII:an är inget problem men på 50:an börjar det bli riktigt besvärande om man går högre än 1600 iso. Lätt att vara efterklok men man vet ju aldrig vad som kommer att hända när man sätter sig på morgonen.

Actionbilder är i princip omöjliga att komponera i fotograferingsögonblicket, det vill jag göra i datorn när jag kommer hem. Därför är en kortare brännvidd nödvändig för att få tillräckligt med luft kring motivet så att jag kan beskära. MkIII:ans större sensor och möjlighet till högre iso förefaller därför som det självklara valet på 100-400 zoomen så här i efterhand. Det var inte lika självklart kl sex i går morse. Visst kan man så här i efterhand ångra sig och tycka att man kunde ha gjort annorlunda men trots allt blev det de bästa kungsörnbilder jag någonsin tagit så det är svårt att vara missnöjd. Nästa gång kommer jag dock att göra tvärtom...

Mera fågelbilder från friggeboden

Under helgen har jag tillbringat några timmar till i min friggebod/fågelgömsle. Inga rariteter nu heller men gott om tid att experimentera med olika bländare och slutartider för att se vilka effekter det får på den färdiga bilden. Börjar få kläm på hur autofokusen funkar på Mk III:an också. Här kommer några bilder.

Ett potentiellt julkort. Tyvärr sket domherrarna högaktningsfullt i havren, annars var den egentligen avsedd för dem.



Nötväcka. En kvick liten rackare!

Större hackspett (hona)

Talgoxe på rostig taggtråd.



Talgoxe.

Det sista jag gjorde innan jag gav mig för dagen var att möblera om lite bland sittplatserna och satte upp någon ny sittpinne för att få lite variation i fotovinkel och bakgrunder. Det ska jag testa nästa helg.

Gömslefotografering på gården

Det var längesedan jag skrev något nytt på bloggen. Jag har helt enkelt inte haft riktigt orken. Mycket har hänt, men det viktigaste är kanske att jag skaffat ny kamera. Det blev en Canon EOS5 Mk III. Detta mest för att kunna fotografera med lågt brus på höga ISO. Vid den typ av foto som jag sysslar med är detta en funktion som är ytterst viktig.

Ännu har jag inte blivit riktigt vän med hur autofokusen funkar. För att i lugn och ro kunna träna och naturligtvis för att det är roligt, så har jag gjort ett gömsle hemma på tomten där jag kan träna på småfåglar. Jag har en gammal friggebod med takläck som står lämpligt placerad på tomten. Genom att lyfta av ett fönster, sätta upp diverse rekvisita och sittpinnar utanför, samtidigt som jag matar in fåglarna så har jag gjort min egen studio för fågelfoto. Det fina är att insatsen det kräver att gå ut och sätta sig kanske bara en timme en lördagsförmiddag är minimal. Ett lättsamt helgnöje! Nedan följer några förklarande bilder tagna "bakom kulisserna".

 Föga vackert när man fotar med vidvinkel, men eftersom det uteslutande handlar om tajta bildutsnitt så är det detaljerna som spelar roll. Längst till vänster är en gammal stege där jag spänt upp en rostig taggtråd mellan benen som sittplats. Torrakan har jag hämtat på en myr, brutit av de grenar som satt "fel" och skruvat fast dem på nytt på "rätt" ställe. Den liggande stocken är en kluven grov stam av en ask med mycket vacker bark. Ett avbrutet skaft från en gammal snöskyffel fär tjänstgöra som sittplats. Allt placerat på ca 6 meters håll eftersom närgränsen på sexhundrat är 5,5 meter.

 Man sitter ganska bekvämt med tillgång till el där jag pluggar i en kupévärmare riktigt kalla dagar.

"Gardinerna" jag gömmer mig bakom är Brittiska Armèns halsduk som egentligen ar ett nät. Det går alltså lätt att se ut igenom även om inte fåglarna ser mig. Ovanför fönstret (syns inte på bilden) så har jag monterat en byggstrålkastare (500 w halogen) för att få mera och varmare ljus molniga dagar.

Hur blir bilderna då? Ja, jag har bara suttit vid två tillfällen än men jag är nöjd. Jag har fått justera placeringen på sittpinnarna lite för att få rätt bakgrund annars funkar det fint. Hittills har jag inte haft besök av några riktiga rariteter utan mest de arter som brukar dyka upp vid ett fågelbord. Och ekorre förstås. Här kommer några bilder:

Talgoxe fotograferad i den dittransporterade torrakan.

 Talgoxe som sitter på den rostiga taggtråden jag spänt upp mellan stegbenen.

 Blåmes som sitter i toppen på ena stegbenet.

Talltita som sitter på ett vackert stycke drivved som jag tejpat fast på stegen med silvertejp.

Domherre i torrakan.

Talgoxe på skaftet från den avbrutna snöskyffeln.

Fler bilder av havsörn

Flera av nätterna när vi satt och väntade på björn så hade vi underhållning av havsörn. Minst tre olika individer höll till kring åtlarna. Den här örnen landade i ett litet träd en bit bort på myren. Från där jag satt var det nästan rakt motljus men eftersom det var sent på kvällen så stod solen såpass lågt att det blev mycket vackert ljus både på fågeln och den omgivande ängsullen. Dock mycket svårfotograferat. Jag riktade in kameran på fågeln och väntade på att den skulle lyfta för att få några flyktbilder. Varje gång fågeln vippade framåt och gjorde ansats att lyfta tryckte jag ned fjärrutlösaren och lät kameran gå. Tre av dessa vippningar visade sig inte vara försök att flyga utan istället så sket örnen. Jag fick alltså många skitbilder... Det dröjde närmare en timme och tjugo minuter innan fågeln lyfte,

Vid en liknande situation hade jag ställt in kameran på en havsörn som satt i en torraka. Plötsligt ser jag hur en annan örn störtdyker mot den första örnen och lyckas nästan knuffa ned den från grenen. Örnen lyckas hänga kvar i en fot från grenen och lyckas senare att ta sig upp igen. Hade jag inte redan haft kameran inställd på den sittande örnen och haft trådutlösaren monterad så hade jag aldrig hunnit med att fånga detta på bild. Hade jag inte tittat ut genom gömslets fönster utan istället sett genom kamerans sökare så hade jag heller troligen inte haft en chans att se den anfallande örnen innan det varit för sent. Själva situationen är över på ett par sekunder. Nu blev det istället en rätt kul serie bilder av en lite speciell händelse.Inga knasterskarpa och välexponerade utställningsbilder, men som actionbilder i t ex ett bildspel (eller på en blogg) funkar de utmärkt. Klicka gärna upp dem i större format.

Resans pausfåglar

Det dyker alltid upp en mängd andra djur än just björn kring en björnåtel. Många fågelarter drar nytta av både köttet i sig och den mängd flugor och fluglarver som produceras kring ett kadaver. Både brun glada och havsörn är frekventa besökare i åtelns omgivningar. Ibland även kungsörn. Två havsörnar fick fungera som pausfågel medan vi väntade på de fyrbenta rovdjuren den här gången. Svåra att fotografera då kvällsljuset gav relativt långa exponeringstider, något som inte är optimalt om man vill fotografera flygande fågel. Följden blir alltså i de flesta fall högt ISO och brusiga bilder. I detta fall tycker jag dock brus är att föredra framför oskärpa. Vackert och varmt kvällsljus men med stenhård kontrast gör inte saken enklare. När det gäller fågelfoto är det att skjuta mycket och vilt från höften som gäller. Min kamera matar på med 6 bilder i sekunden och några rutor sitter oftast och man kan lyckas få till någon användbar bild. Mycket skall stämma. Ljus, skärpa och fågelns position på vingar mm. Här kommer några havsörnsbilder. Inga som håller för att göra meterförstoringar av men duger till att visas på skärm i det lilla formatet.

Mera vargbilder

Det är alltid lika kul efter en fotoresa att sätta sig ned för att titta igenom de bilder man tagit. Medan man är där hinner man inte att på allvar gå igenom de bilder man tar då man värdesätter mat och vila mer på den tid man inte är ute i skogen. När man tar så många bilder på så kort tid så glömmer man ofta bort vad man egentligen fotograferat och det blir en liten aha-upplevelse när man kommer hem.

Eftersom vi var tursamma och hade varg framme tre nätter så blev det många vargbilder. Ena kvällen var det fem stycken framme samtidigt och en annan sex stycken. Dessutom under så lång tid som fem timmar. Tredje natten strök en ensam varg tätt förbi gömslet strax innan kl 5 på morgonen. Eftersom den kom bakifrån är det osäkert hur nära den egentligen var som närmast, men när jag fick se den var den bara 5-6 meter bort. Det är en upplevelse att se vilda vargar i sin rätta miljö som inte tar någon egentlig notis om vår närvaro utan mest pysslar med att vara just vargar och att göra sånt som vargar normalt sett gör. Ett veritabelt paradis för den som är intresserad av etologi! Alla vi som haft hund känner igen både deras kroppsspråk och sättet att interagera med varandra. Den här gången lägger jag upp bilder på en del beteenden som jag lyckades fånga på bild. Inte så mycket för deras fotografiska kvalitet (egentligen ganska usla bilder) utan just för att det är intressanta beteenden.

 Alfahanen som här är nummer 2 från vänster, visar tydligt vem som är dominant genom att bära svansen rakt upp och hålla huvudet högt. Övriga flockmedlemmar visar sin tillgivenhet genom att vifta lågt med svansen och slicka honom i ansiktet.

 När alfahanen tycker att de andra flockmedlemmarnas uppvaktning blir för påfrestande tar han ett skutt över ryggen på en av de andra vargarna. Att den underdåniga vargen skulle vågat göra det samma och hoppa över ryggen på alfan är uteslutet.

 Kollar in korparna i träden ovanför, slickar sig om munnen och överväger möjligheten att kanske kunna ta en.

 Eftersom klockan är strax efter midnatt så är det OK att vara trött, gäspa och sträcka på sig lite...

Jag lyckades också att ta bilder av en av fjolårsvalparna som satt i skogskanten och ylade. Visst har man hört vargar yla även här hemma, men att samtidigt se det blir något helt annat. Efter vad jag förstod på Magnus Elander och Lassi Rautiainen så var det första gången någon lyckats fånga detta på bild. Fotokompisen Hans Flyman som satt bredvid mig i gömslet lyckades dessutom att filma det med sin Nikon D-800 och fick därmed också med ljudet. Även om bilderna inte blev de bästa så var det ett magiskt ögonblick att få uppleva detta i det vilda. En upplevelse som i sig själv är värd hela resan och som etsat sig fast i minnet för alltid.

Första Finlandsbilderna

Då har jag gjort den årliga fotoresan till de finska björnmarkerna igen. Det var nionde gången jag var där och den här gången blev det fem nätter i gömsle. Fem nätter är ungefär vad man orkar med i ett sträck utan att ta ett dygns vila. Det var mindre björn än tidigare år men i stället bjöds vi på rikligt med fototillfällen av varg. För egen del tycker jag det är roligare eftersom jag sedan tidigare har gott om björnbilder i arkivet. Betydligt färre av varg, men det fylldes på rejält nu. I kväll har jag gått igenom dem en första gång och några lägger jag upp här. Håll till godo!

 ...och avslutningsvis en bild som vi får tolka som vargens egen kommentar till den rovdjursdebatt som pågår.