Ytterligare en vit ihjälkörd.

I morse blev den vita kon med det bruna örat ihjälkörd. Eftersom hon hållit sig nära stora vägen så var det väl inte direkt någon överraskning. Hon är den vita älg som jag genom åren har haft bäst koll på. Hennes bruna öra har gjort att det varit lätt att känna igen henne från år till år. Hon föddes 2004 och har genom åren verkat varva vita och bruna kalvar i större utsträckning än de andra vita korna. Båda hennes kalvar sedan 2008 var t ex fläckiga. Dessa blev förresten också påkörda och dödade, dock av tåget och med ett års mellanrum. Eftersom jag följt henne ända sedan födseln har jag nästan fått en personlig relation till den här kon och jag känner mig lite ledsen i ögat idag.

Tidigare i går kväll blev också en grå ko ihjälkörd några hundra meter längre österut. Det har alltså skett två älgolyckor på mindre än tolv timmar och med bara ett par hundra meters mellanrum. Resultatet är tre ensamma och vilsna kalvar som nu irrar runt kring stora vägen och letar efter sin mor. Bådar inte gott. Det är fort gjort att detta resulterar i fler olyckor.

Äntligen lös och ledig!

Äntligen var jourveckan över och man var lös och ledig att kunna ge sig ut för att kolla älgläget igen. Jag hann bara åka 4-500 meter hemifrån innan jag får se första vita älgen. Det är den vita kon med bruna örat och hennes båda bruna kalvar. Ljuset är fortfarande ganska OK så jag kan hålla mig på ISO 800 och 1600 trots att de rör sig en del. Eftersom de syns tydligt från stora vägen uppstår en mindre trafikstockning i Träskogbacken. Många stannar och tittar på älgfamiljen. Kon är ganska van att bli iaktagen och tar det hela med ro. Kalvarna däremot väljer att hålla sig lite i bakgrunden.



Senare på rundan dyker också den vita kon med sin enda vita kalv upp. Tyvärr har det blivit lite dimmigt över fälten och ljuset börjar avta. Eftersom jag har ganska många bilder av dessa förut så stannar jag inte utan väljer att fortsätta för att kolla efter den stora vita tjuren. På vägen dit står en stor och grann 10-taggare med nyfejade ljusbruna horn i vägkanten. Han vänder dock på klacken/klöven och kliver in i skogen utan att jag får riktigt bra läge. I kameran ser jag dock att jag felbedömt ljuset/tiden. Det blir nu mörkt avsevärt mycket tidigare än det gjorde när jag var ute senast för över en vecka sedan. Jag svär en liten ramsa men fortsätter ändå för att åtminstone kolla om jag får syn på den vita tjuren. När jag kommer fram ligger dimman tät över fälten och i kombination med mörkret gör det att jag inte skulle se älgen om den inte stod på vägen. Det är bara att vända hem igen.

När jag kommer tillbaka till Träskogbacken har vita kon och kalvarna passerat vägen och står i diket och betar. Jag avslutar alltså kvällen med att kliva ur bilen och försöka jaga i väg dem en bit från vägen. Jag lyckas få dem att flytta sig si så där 25 meter...

Stanna hemma svider...

Denna vecka har jag jour och tvingas således att stanna hemma. Det svider eftersom det händer så mycket i skogen nu och jag hade mycket på gång. Dessutom är det klart och fint höstväder och fotoljus några minuter extra på kvällen. Lägger upp några bilder från förra veckans bravader.


Vit ko med vit kalv i Ås. Skapligt ljus gjorde att jag kunde hålla mig på ISO 400 och få vettiga exponeringstider.


Älgfamilj med blandad färg i Myre. Det här är sånt som får mig att fundera. Grå ko med en grå och en vit kalv. Sannolikt har ju kalvarna samma far och vad är det då som avgör att de vita anlagen bara slår igenom på en kalv? Jag önskar att någon genetiker ville undersöka detta.

Jag har också begått ett nybörjarmisstag som grämer mig. Den gamla vita tjuren i Myre dök upp en kväll. Det var enda gången hittills i år som jag sett den på nära håll och i tillräckligt ljus för att fotografera. När jag satt mig tillrätta och ska börja att ta bilder har jag plötsligt ingen ström i kamerabatteriet! Normalt sett har jag två kameror med mig i bilen men naturligtvis inte denna kväll. Efter mången svordom lyckas jag pilla ur batteriet och värma det i armhålan en stund. Denna "chockbehandling" ger tillräckligt med ström för två exponeringar. Ingen av dem blev riktigt skarp, troligen beroende på mitt flitiga pillande med att försöka skaka liv i batterierna utan att skrämma älgarna.


Den gamle vite tjuren i sällskap med en grå kompis. Detta blev den minst oskarpa av de båda exponeringar jag trots allt lyckades åstadkomma.

De båda små tjurarna, en vit och en grå, som troligtvis är vita kon med bruna örats fjolårskalvar dyker upp lite sporadiskt. De håller fortfarande ihop men verkar röra sig en hel del. En kväll dök de upp nära vägen i Lilla Hög. De var så pass nära att det inte ens gick att få med ett helt älghuvud på bild. I alla fall fick jag se ett kul beteende på nära håll. Den vita tjuren började "rida" på sin bror.


Här ser man hur den vita tjuren lägger upp hakan på ryggen på sin bror innan han "bestiger" honom.

Varför de gör detta kan man bara spekulera i. Kanske det är en dominanshandling för att fastställa deras inbördes rangordning. Kanske det är hormonerna som spelar de drygt året gamla tjurarna ett spratt. Att de båda unga tjurarna skulle få bestiga en ko är ju i det närmaste uteslutet, men perioden på året är den rätta och de är ju könsmogna så sannolikt finns någon sorts kåt-kontakt som slås på just nu. Att de finns någon typ av "gay-community" bland traktens älgar är en tredje möjlighet som jag håller som mindre trolig...

Måndag morgon är jourveckan över för denna gång och då bär det i väg ut i skogen igen på kvällarna. Troligtvis har då tjurarna fejat sina horn och jag hoppas att bönderna inte hunnit tröska.

Utvidgat revir

I går kväll och i kväll har jag vidgat mitt revir lite i sökandet efter vita älgar. I oktober i fjol fick jag av en slump se en vit åttataggare när jag tog en liten omväg hem från Arvika, min bil trivs nämligen inte på asfalt. Jag hörde att man nu sett denna tjur (som enligt ryktet har allt mellan åtta och arton taggar beroende på vem man pratar med) så gott som varje kväll på ett öppet fält. I går kväll åkte jag dit och mycket riktigt stod den där och betade tillsammans med fem andra stora grå tjurar. Tyvärr var det för mörkt att fotografera och hållet var för långt för att kunna avgöra hur många taggar den hade. I kväll åkte jag dit igen. På vägen dit dök det plötsligt upp en liten vit tjur med fula horn av modell cyckelstyre som jag inte sett tidigare. Vanligt styre på ena sidan och bockstyre på andra, dvs det ena hornet pekade upp och det andra ned. Längre bort på nästan exakt den plats där jag stod igår när jag såg den vita tjuren stod en man med tre barn i vägkanten och tittade in i skogen. Jag stannade och mycket riktigt var där en vit älg, fast en kalv... Tjuren såg jag inte till i kväll. Dessa tre, för mig nya vita älgar för i år, gör att jag nu har sett 14 olika vita individer i sommar.

Det börjar nu att röra på sig på allvar i skogarna och brunsten närmar sig. Än kan man se flera stora tjurar ströva omkring tillsammans i små gäng och beta lugnt tillsammans. Om ca en vecka kommer situationen att vara annorlunda. Runt månadsskiftet augusti-september brukar vanligtvis tjurarna här i trakten börja feja sina horn och få annat att tänka på än god grannsämja med sina manliga artfränder.



Det är kul att det nu återigen börjar att dyka upp lite större tjurar. Där har jägarna gjort ett bra jobb de senaste 15-20 åren genom att begränsa kvoten till endast en stortjur per jaktlag och spara tjurar med över fyra taggar. De flesta jaktlag har varit riktigt disciplinerade och skött detta på ett utmärkt sätt. Medelåldern på tjurarna har höjts och de med bra anlag har fått chansen att para sig år efter år. Låt oss hoppas att man uppträder lika disciplinerat när det gäller andra typer av jakt också där inte huvudmålet är att få fram en vacker trofé.

Morgonstund har guld i mun!

Efter ett par kvällsturer då jag egentligen inte sett något speciellt, bestämde jag mig för att prova en morgontur i morse. Kl 5 bar det iväg och det visade sig vara värt det obehag det innebär att släpa sig ur sänghalmen i en sådan okristlig tid. Jag han inte åka många hundra meter hemifrån innan jag fick se den vita kon med bruna örat och hennes båda kalvar. Naturligtvis stod de mitt i en massa björksly så några vidare bilder blev det inte, men det var första gången i år jag fått möjlighet att iakta dem på nära håll.



Här syns kons bruna högeröra ganska väl. Det är detta kännetecken som gjort att jag har kunnat haft såpass bra koll på just henne genom åren. Både hon och kalvarna höll uppenbert koll på något annat längre bort i buskarna som jag aldrig såg vad det var. Sannolikt var det en liten grå tjur som jag sett i deras sällskap vid ett par tillfällen under veckan.



Den ena av den vita kons båda bruna kalvar. Den verkar mest undra vad jag är för konstig figur som sitter och tittar på dem när de äter frukost.

När jag suttit och tittat på älgfamiljen ett tag bestämmer jag mig för att köra vidare. Jag hinner inte köra mer än ca 300 meter innan den vita sextaggaren plötsligt står i skogsbrynet på ett ställe där jag absolut inte väntat mig att få se den. Allt stämmer. Ljuset är perfekt och jag kan fota på förhållandevis lågt ISO och ändå få vettiga exponeringstider. Tjuren står still och "lagomt" mycket dold för att få den riktiga skogskänslan utan att för den sakens skull vara helt skymd. Dessutom är det några fina vita björkstammar i bakgrunden. Jag hinner inte ta många exponeringar innan den vänder in i skogen igen men det är tillräckligt och bilderna är skarpa. Efter att ha granskat resultatet i datorn kan jag konstatera att detta är årets första bilder av någon av de vita älgarna som kan vara värda att jobba vidare med och kanske vara användbara i något framtida projekt.



Den här tjuren är en riktig spökälg. Dyker upp ur tomma intet och försvinner lika plötsligt igen för att inte visa sig på ett tag. Det är tredje gången i år jag ser honom och jag är riktigt nöjd med att det var just han som dök upp när alla omständigheter runt omkring stämde. Det är en riktigt ståtlig tjur. Ganska stor och muskulös, ett rejält hakskägg och mer kritvit än någon av de andra vita älgarna. Synd att han inte har vackrare horn bara. Även om han får leva några år till kommer han sannolikt inte att få några skovelhorn då han verkar att sakna anlag för detta.

Ikväll blir det nya försök. Eftersom kon med bruna örat och tjuren inte var långt ifrån varandra sent i morse så kan de med lite tur dyka upp tillsammans ikväll och jag tror jag vet var...

Vit tjur

Igår kväll dök det upp en stor vit tjur, en sextaggare. Han gick och betade havre i godan ro med en betydligt mindre grå kollega, trots att det var kräftskiva i ett hus i närheten. Åtminstone lät det så. Detta kan var samma tjur som jag såg en mörk natt för ungefär en månad sedan. Men den här gången medgav ljuset fotografering, även om det var lite långt håll.



Rent bildmässigt blir det ju inga märkvärdiga bilder när de går och betar på det viset och ljuset är dåligt, men som dokumentation duger det gott. En bild blev dock lite speciell. Tjuren gjorde något som jag aldrig sett förut, den kliade sig på insidan låret med spetsen på hornet. Lyckligtvis orkade jag fånga detta på bild.



Kul med sådana här "udda" beteenden. Rena älgbilder, av både vita och grå, har jag hur många som helst vid det här laget men när sådana här extra små beteenden/händelser dyker upp blir jag nästan löjligt lycklig när jag lyckas fånga dem på bild. I kväll blir det nya försök. Vi får se vad älgarna hittar på i kväll.

Syndaflod och vit älg nummer elva.

Nu är det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Mest på grund av att jag inte fått några bilder värda att visa. Men trots detta så har ju en hel del hänt. Jag har äntligen fått syn på min gamle bekant, vita kon med det bruna örat. I år har hon två bruna kalvar. Hon blir vit älg nummer elva som jag sett i sommar. Eftersom hon har ett så tydligt kännetecken är hon den vita älg som jag har bäst koll på och som är lättast att följa från år till år. Därför vet jag också att hon är född 2004 och jag har koll på exakt hur många kalvar och i vilken färg hon fått sedan dess. Hon verkar i större utstäckning än de andra att blanda vita och bruna kalvar från år till år. I fjol hade hon en av varje färg. Vad detta beror på vet jag inte. Kanske är inte hennes vita anlag lika starka eller så råkar det bara vara så att just hon blivit betäckt av en tjur med starka grå dominanta anlag varje år. Borde vara intressant för en genetiker att forska i ämnet.

Ytterligare en vit älg har blivit trafikdödad. Det var en av den vita kons båda vita kalvar som hittades död i en vägkant i lördags morse. Det är den andra på en månad och det är bara några hundra meter mellan platserna. Ingen hade rapporterat in att man kört på någon älg under natten och kalven hade lämnats att självdö. Troligtvis hade detta tagit ett tag då det fanns stora mängder fradga runt mulen. I måndags såg jag kon i samma område igen, fast nu endast med en kalv. Den förra som blev påkörd för en månad sedan skulle jag tro var en av samma kos fjolårskalvar.

Jag har också sett två stora gråa älgtjurar som jagade varandra i cirklar ute på ett fält. Förklaringen till detta beteende kom när en ko skymtade i kanten på åkern. Detta "förspel" är ett tecken på att brunsten börjar närma sig. Ännu är det inte fråga om någon allvarlig rivalitet men tjurarna börjar redan nu "spänna musklerna" och etablera en viss rangordning.

Min runda igår blev extra spännande men av helt andra skäl än vanligt. Trots det usla vädret bestämde jag mig för att göra ett försök då det slutade regna vid niotiden. Under eftermiddagen/kvällen hade det kommit 76 mm regn vilket måste vara någon typ av rekord på så kort tid. Översvämmade bäckar och diken gick hårt åt vägarna och det blev riktigt spännande innan jag kom hem igen. För första gången fick jag på allvar tillfälle att testa både Lancruiserns fyrhjulsdrift och vaddjupet som enligt Toyota skall vara 70 cm.

Eftersom det värsta regnet vid denna tidpunkt hade slutat så var det full aktivitet i bygderna med traktorer, grävmaskiner, folk med spadar och pumpar som försökte rädda vägar och fastigheter. På älgfronten blev det därför lite magert och man fick vara glad att man tog sig hem igen.