Eftersom vi var tursamma och hade varg framme tre nätter så blev det många vargbilder. Ena kvällen var det fem stycken framme samtidigt och en annan sex stycken. Dessutom under så lång tid som fem timmar. Tredje natten strök en ensam varg tätt förbi gömslet strax innan kl 5 på morgonen. Eftersom den kom bakifrån är det osäkert hur nära den egentligen var som närmast, men när jag fick se den var den bara 5-6 meter bort. Det är en upplevelse att se vilda vargar i sin rätta miljö som inte tar någon egentlig notis om vår närvaro utan mest pysslar med att vara just vargar och att göra sånt som vargar normalt sett gör. Ett veritabelt paradis för den som är intresserad av etologi! Alla vi som haft hund känner igen både deras kroppsspråk och sättet att interagera med varandra. Den här gången lägger jag upp bilder på en del beteenden som jag lyckades fånga på bild. Inte så mycket för deras fotografiska kvalitet (egentligen ganska usla bilder) utan just för att det är intressanta beteenden.
Jag lyckades också att ta bilder av en av fjolårsvalparna som satt i skogskanten och ylade. Visst har man hört vargar yla även här hemma, men att samtidigt se det blir något helt annat. Efter vad jag förstod på Magnus Elander och Lassi Rautiainen så var det första gången någon lyckats fånga detta på bild. Fotokompisen Hans Flyman som satt bredvid mig i gömslet lyckades dessutom att filma det med sin Nikon D-800 och fick därmed också med ljudet. Även om bilderna inte blev de bästa så var det ett magiskt ögonblick att få uppleva detta i det vilda. En upplevelse som i sig själv är värd hela resan och som etsat sig fast i minnet för alltid.
