Utvidgat revir

I går kväll och i kväll har jag vidgat mitt revir lite i sökandet efter vita älgar. I oktober i fjol fick jag av en slump se en vit åttataggare när jag tog en liten omväg hem från Arvika, min bil trivs nämligen inte på asfalt. Jag hörde att man nu sett denna tjur (som enligt ryktet har allt mellan åtta och arton taggar beroende på vem man pratar med) så gott som varje kväll på ett öppet fält. I går kväll åkte jag dit och mycket riktigt stod den där och betade tillsammans med fem andra stora grå tjurar. Tyvärr var det för mörkt att fotografera och hållet var för långt för att kunna avgöra hur många taggar den hade. I kväll åkte jag dit igen. På vägen dit dök det plötsligt upp en liten vit tjur med fula horn av modell cyckelstyre som jag inte sett tidigare. Vanligt styre på ena sidan och bockstyre på andra, dvs det ena hornet pekade upp och det andra ned. Längre bort på nästan exakt den plats där jag stod igår när jag såg den vita tjuren stod en man med tre barn i vägkanten och tittade in i skogen. Jag stannade och mycket riktigt var där en vit älg, fast en kalv... Tjuren såg jag inte till i kväll. Dessa tre, för mig nya vita älgar för i år, gör att jag nu har sett 14 olika vita individer i sommar.

Det börjar nu att röra på sig på allvar i skogarna och brunsten närmar sig. Än kan man se flera stora tjurar ströva omkring tillsammans i små gäng och beta lugnt tillsammans. Om ca en vecka kommer situationen att vara annorlunda. Runt månadsskiftet augusti-september brukar vanligtvis tjurarna här i trakten börja feja sina horn och få annat att tänka på än god grannsämja med sina manliga artfränder.



Det är kul att det nu återigen börjar att dyka upp lite större tjurar. Där har jägarna gjort ett bra jobb de senaste 15-20 åren genom att begränsa kvoten till endast en stortjur per jaktlag och spara tjurar med över fyra taggar. De flesta jaktlag har varit riktigt disciplinerade och skött detta på ett utmärkt sätt. Medelåldern på tjurarna har höjts och de med bra anlag har fått chansen att para sig år efter år. Låt oss hoppas att man uppträder lika disciplinerat när det gäller andra typer av jakt också där inte huvudmålet är att få fram en vacker trofé.

Morgonstund har guld i mun!

Efter ett par kvällsturer då jag egentligen inte sett något speciellt, bestämde jag mig för att prova en morgontur i morse. Kl 5 bar det iväg och det visade sig vara värt det obehag det innebär att släpa sig ur sänghalmen i en sådan okristlig tid. Jag han inte åka många hundra meter hemifrån innan jag fick se den vita kon med bruna örat och hennes båda kalvar. Naturligtvis stod de mitt i en massa björksly så några vidare bilder blev det inte, men det var första gången i år jag fått möjlighet att iakta dem på nära håll.



Här syns kons bruna högeröra ganska väl. Det är detta kännetecken som gjort att jag har kunnat haft såpass bra koll på just henne genom åren. Både hon och kalvarna höll uppenbert koll på något annat längre bort i buskarna som jag aldrig såg vad det var. Sannolikt var det en liten grå tjur som jag sett i deras sällskap vid ett par tillfällen under veckan.



Den ena av den vita kons båda bruna kalvar. Den verkar mest undra vad jag är för konstig figur som sitter och tittar på dem när de äter frukost.

När jag suttit och tittat på älgfamiljen ett tag bestämmer jag mig för att köra vidare. Jag hinner inte köra mer än ca 300 meter innan den vita sextaggaren plötsligt står i skogsbrynet på ett ställe där jag absolut inte väntat mig att få se den. Allt stämmer. Ljuset är perfekt och jag kan fota på förhållandevis lågt ISO och ändå få vettiga exponeringstider. Tjuren står still och "lagomt" mycket dold för att få den riktiga skogskänslan utan att för den sakens skull vara helt skymd. Dessutom är det några fina vita björkstammar i bakgrunden. Jag hinner inte ta många exponeringar innan den vänder in i skogen igen men det är tillräckligt och bilderna är skarpa. Efter att ha granskat resultatet i datorn kan jag konstatera att detta är årets första bilder av någon av de vita älgarna som kan vara värda att jobba vidare med och kanske vara användbara i något framtida projekt.



Den här tjuren är en riktig spökälg. Dyker upp ur tomma intet och försvinner lika plötsligt igen för att inte visa sig på ett tag. Det är tredje gången i år jag ser honom och jag är riktigt nöjd med att det var just han som dök upp när alla omständigheter runt omkring stämde. Det är en riktigt ståtlig tjur. Ganska stor och muskulös, ett rejält hakskägg och mer kritvit än någon av de andra vita älgarna. Synd att han inte har vackrare horn bara. Även om han får leva några år till kommer han sannolikt inte att få några skovelhorn då han verkar att sakna anlag för detta.

Ikväll blir det nya försök. Eftersom kon med bruna örat och tjuren inte var långt ifrån varandra sent i morse så kan de med lite tur dyka upp tillsammans ikväll och jag tror jag vet var...

Vit tjur

Igår kväll dök det upp en stor vit tjur, en sextaggare. Han gick och betade havre i godan ro med en betydligt mindre grå kollega, trots att det var kräftskiva i ett hus i närheten. Åtminstone lät det så. Detta kan var samma tjur som jag såg en mörk natt för ungefär en månad sedan. Men den här gången medgav ljuset fotografering, även om det var lite långt håll.



Rent bildmässigt blir det ju inga märkvärdiga bilder när de går och betar på det viset och ljuset är dåligt, men som dokumentation duger det gott. En bild blev dock lite speciell. Tjuren gjorde något som jag aldrig sett förut, den kliade sig på insidan låret med spetsen på hornet. Lyckligtvis orkade jag fånga detta på bild.



Kul med sådana här "udda" beteenden. Rena älgbilder, av både vita och grå, har jag hur många som helst vid det här laget men när sådana här extra små beteenden/händelser dyker upp blir jag nästan löjligt lycklig när jag lyckas fånga dem på bild. I kväll blir det nya försök. Vi får se vad älgarna hittar på i kväll.

Syndaflod och vit älg nummer elva.

Nu är det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Mest på grund av att jag inte fått några bilder värda att visa. Men trots detta så har ju en hel del hänt. Jag har äntligen fått syn på min gamle bekant, vita kon med det bruna örat. I år har hon två bruna kalvar. Hon blir vit älg nummer elva som jag sett i sommar. Eftersom hon har ett så tydligt kännetecken är hon den vita älg som jag har bäst koll på och som är lättast att följa från år till år. Därför vet jag också att hon är född 2004 och jag har koll på exakt hur många kalvar och i vilken färg hon fått sedan dess. Hon verkar i större utstäckning än de andra att blanda vita och bruna kalvar från år till år. I fjol hade hon en av varje färg. Vad detta beror på vet jag inte. Kanske är inte hennes vita anlag lika starka eller så råkar det bara vara så att just hon blivit betäckt av en tjur med starka grå dominanta anlag varje år. Borde vara intressant för en genetiker att forska i ämnet.

Ytterligare en vit älg har blivit trafikdödad. Det var en av den vita kons båda vita kalvar som hittades död i en vägkant i lördags morse. Det är den andra på en månad och det är bara några hundra meter mellan platserna. Ingen hade rapporterat in att man kört på någon älg under natten och kalven hade lämnats att självdö. Troligtvis hade detta tagit ett tag då det fanns stora mängder fradga runt mulen. I måndags såg jag kon i samma område igen, fast nu endast med en kalv. Den förra som blev påkörd för en månad sedan skulle jag tro var en av samma kos fjolårskalvar.

Jag har också sett två stora gråa älgtjurar som jagade varandra i cirklar ute på ett fält. Förklaringen till detta beteende kom när en ko skymtade i kanten på åkern. Detta "förspel" är ett tecken på att brunsten börjar närma sig. Ännu är det inte fråga om någon allvarlig rivalitet men tjurarna börjar redan nu "spänna musklerna" och etablera en viss rangordning.

Min runda igår blev extra spännande men av helt andra skäl än vanligt. Trots det usla vädret bestämde jag mig för att göra ett försök då det slutade regna vid niotiden. Under eftermiddagen/kvällen hade det kommit 76 mm regn vilket måste vara någon typ av rekord på så kort tid. Översvämmade bäckar och diken gick hårt åt vägarna och det blev riktigt spännande innan jag kom hem igen. För första gången fick jag på allvar tillfälle att testa både Lancruiserns fyrhjulsdrift och vaddjupet som enligt Toyota skall vara 70 cm.

Eftersom det värsta regnet vid denna tidpunkt hade slutat så var det full aktivitet i bygderna med traktorer, grävmaskiner, folk med spadar och pumpar som försökte rädda vägar och fastigheter. På älgfronten blev det därför lite magert och man fick vara glad att man tog sig hem igen.

Sommarens vita älgar Nr 8, 9 och 10.

Tisdagkvällen bjöd endast på en vit älg på långt håll och i mörker. Jag kunde inte ens med säkerhet avgöra vilken typ av djur det var men troligen en ko. Onsdagkvällen blev då lite bättre. Jag fick äntligen se den vita kon med de båda vita kalvarna som flera andra sett.



Kl var bara tjugo över tio och ljuset var skapligt tyckte jag, men ISO 3200 bländare 4 och 1/8 sekund säger något annat. I mörkaste laget för att fotografera älgar som rör sig. Åtminstone om man har tänkt sig att ta bilder som lämpar sig för utställning, tryck eller tävling. Jag tog ju ett gäng bilder ändå så klart, dels för dokumentationens skull och dels för att delge er här på bloggen.

Jag hade hoppats på fler bildchanser då älgarna oberört betade i lugn och ro utan att ta någon större notis om mig. Tyvärr kom en bil med norska turister och tvärbromsade. Tre skrikande och springande barn kastar sig ur bilen med mobiltelefoner för att föreviga älgarna. Enligt mitt tycke var det onödigt att gå ur bilen överhuvudtaget när älgarna endast är på 15 meters håll, men märkligt nog står de kvar. Droppen blir dock när modern kastar sig ur bilen med en cigarett i näven och skriker på barnen "-Kom nå da, vi må reise..." Detta får naturligtvis älgfamiljen att fly. Ja ja... Sånt får man räkna med när de rör sig så nära stora vägen. Allemansrätten är bra härlig ibland!



Gårdagens observationer gör att jag nu hittills i sommar sett tio olika vita älgar som jag med säkerhet kan säga inte varit samma. En av dem är ju dock som bekant död sedan en och en halv vecka tillbaka. Jag har också passat på att åka runt och kollat traktens åkrar för att förbereda sensommaren och se var man kan räkna med att älgarna dyker upp. Tyvärr verkar det vara sparsamt med havre i bygden i år vilket gör letandet i augusti/september lite mera chansartat.

Äntligen vit kalv!

Sent igår kväll när jag nästan gett upp och var på väg hem fick jag äntligen se den vita kon med kalven. Klockan var nästan halv tolv och igår var det extra mörkt eftersom det var mulet. Det var ren tur att jag fick se dem. Platsen var exakt på metern det ställe där min gode vän Stefan hade sett dem halv fem samma morgon. Det var detta som gjorde att jag stannade till och tittade extra noga. En bit inne i skogen såg jag ett par vita skepnader som spöklikt rörde sig i dunklet mellan träden. Eftersom de sakta rörde sig öster ut paralellt med vägen så åkte jag och parkerade en bit längre bort där jag visste att det fanns en liten glänta. Hade jag tur så skulle de dyka upp i öppningen så jag kunde få en närmare titt.

När jag suttit i 10-12 minuter så dyker de upp och kon kommer så nära som ca tio meter. Tyvärr var det så mörkt att bilderna bara blev sudd. ISO 3200 och 1/4 sek klarar inte ens Canons IS system att hantera. Hur som helst så fick jag mig en bra titt och kunde konstatera att det inte var min gamle bekant, kon med det bruna örat. Detta var vit älg nr 6 och 7 för mig i sommar. Då vet jag också att det finns en vit ko med två vita kalvar i samma område som inte jag lyckats se ännu. I morse kl 4 gick jag upp för att göra ett nytt försök att fota dem i bättre ljus. Detta visade sig vara till ingen nytta, det enda jag såg var ett par rådjur och en räv. I kväll gör jag ett nytt försök. Skam den som ger sig!

Två nya vita observerade.

Igår kväll dröjde det länge innan jag hittade någon älg, men när det väl lossnade så kom de på löpande band. Fick syn på en grå ko, körde 100 meter och såg en vit ko. Körde ytterligare 300 meter och ännu en vit ko dök upp. Körde 200 meter till och ytterligare en grå ko visar sig. Tyvärr i mörkaste laget för att fota, men naturligtvis klämmer man några rutor ändå för dokumentationens skull och för att kunna föra in i dagboken tillsammans med plats och datum. Svårt att se i mörkret men så vitt jag kunde urskilja så var ingen av de vita korna min gamla bekanta med bruna vänsterörat.

Kl 04.30 i morse ringde min gode vän Stefan som har samma perversa böjelse när det gäller de vita älgarna som jag och berättade att han stod och tittade på en vit ko med vit kalv. När jag kom dit så var de naturligtvis borta. Jag har ännu inte sett någon av de nya vita kalvarna i år, trots att jag letat. Detta förbryllar mig lite...De enda kalvar jag sett över huvud taget i år, vita såväl som bruna, var faktiskt norr om Kalix och det gills ju inte riktigt om inte det är på hemmaplan.

Hittills i sommar har jag alltså sett minst fem olika vita som jag kunnat skilja åt. En av dessa är dock numera död. Ikväll och tidigt i morgon blir det nya friska tag för att försöka att få syn på någon vit kalv, helst i acceptabelt fotoljus.