Gott om björnar som vanligt

Nu har vi suttit de två första nätterna i gömsle och börjat inträda i det tillstånd som kallades "fältkoma" när man gjorde lumpen, dvs att man sover några minuter här och där när tillfälle ges. Som vanligt är det gott om björn. I natt hade vi tre björnar samtidigt vid ett tillfälle. Två av dem verkade känna varandra väl och samsades vid samma åtel. Den tredje jagade de dock bort. Ytterligare en individ, en större och ärrad hanbjörn dök också upp senare på natten.

En av de björnar som besökte oss i natt.

Förutom alla björnar bjuds det också på gott om tillfällen att fotografera fågel. En del av arterna har vi också på hemmaplan men eftersom vi har gott om tid och kameran monterad så faller det sig naturligt att fotografera dem när tillfälle ges. De fungerar alltså som ett slags pausfågel mellan björnbesöken.

Gulärla

Jag har också fått låna en CANON EOS 550D inför resan för att få prova möjligheten att filma om det dyker upp någon speciell sekvens som kan göra sig bra på film. Efter att testat att filma de björnbesök vi hittills haft kan jag konstatera att det är svårt att filma och att det kräver ett annat tillvägagångssätt än att fotografera, det krävs ett annat "tänk" alltså. När man lyckas är dock resultatet förbluffande bra för att komma från en kamera som egentligen är avsedd för stillbilder.Vi har dock inte sett någon varg eller järv ännu, så en del godbitar återstår alltså att hoppas på inför de tre nätter som återstår. Tre vargar har setts på relativt nära håll från andra gömslen under vår vistelse här, så de finns i närheten.

Framme utan fadäser

Efter två övernattningar är vi nu till slut framme i Kuikka som kommer att fungera som vårt basläger under veckan. Resan gick utan större missöden, visserligen fick en rävunge plikta med sitt liv strax norr om Örnsköldsvik men annars gick det bra.


Vi stötte på ett gäng "vägrenar" i Kalixtrakten som orsakade en viss uppståndelse i trafiken.

Första natten sov vi strax söder om Luleå och den andra öster om Sotkamo, bara ca 10 mil från slutmålet Kuikkajärvi. Bägge nätterna spenderades i tält med åtta respektive tolv timmars vila. I Sotkamo stötte vi även ihop med det ryska längdskidlandslaget. Orsaken är att man i Sotkamo har ett vintersportcenter med skidtunnel liknande den vi har hemma i Torsby. Nu sitter vi spänt och väntar på att få åka ut för vår första gömslenatt. Enligt de rapporter vi fått från Sami så är det bra trafik om nätterna med både björn, varg och järv.

Andra lägerplatsen öster om Sotkamo. INTE myggfritt!

Eftersom vi hade relativt gott om tid på oss idag hann vi med lite fönstershopping i Kuhmo och efter ankomsten har vi hunnit med att ta en bastu, byta kalsonger och se över all fotoutrustning i lugn och ro. Kul att se att de dinglar ned samma saker i toalettstolen här som hemma i Sverige. De kallar dem dessutom vid dess rätta namn.

Vi hann också med att fönstershoppa och kolla in det finska motormodet.

Rapport från första gömslenatten kommer i morgon eller övermorgon, beroende på hur pigg jag är efter första natten.

Packad på midsommarafton.

Det är midsommarafton och jag är packad. Dock inte berusad som så många andra utan packad och klar för att åka till Finland på min årliga björnsafari i morgon bitti. Det börjar hända mycket i skogen här på hemmaplan också och det kommer nog att bli ett antal kvällar och mil på vägarna runt omkring ett par månader framåt.

Gårdagens runda bjöd på rådjurskid och ett par tranor som hade fullt upp med en nyfiken räv. Tyvärr var det lite för långt håll och för mörkt i båda fallen för att det skulle bli några riktigt bra bilder.


Jag har inte sett några älgkalvar ännu och heller inte fått kontakt med några av de vita älgarna, så en hel del återstår alltså att se fram emot.

Nästa uppdatering hoppas jag kunna göra från Finsk-Ryska gränsen på tisdag eller onsdag. Det förutsätter naturligtvis att tekniken fungerar och att det finns något att rapportera. Det senare tvivlar jag inte på, det brukar alltid hända något som är värt att berätta om.

Nedräkningen har börjat.

Fyra arbetsdagar återstår innan det är midsommar och semester. Återigen bär det iväg till Finland på midsommardagen. Det är faktiskt åttonde året i rad som jag spenderar en semestervecka i Lassi Rautiainens fotogömslen vid ryska gränsen. Trots att jag varit där så många gånger känns det lika spännande som alltid och man undrar vad man kommer att komma hem med för bilder den här gången. Alltid dyker det upp någon ny situation som man inte lyckats fota förut. De rapporter jag fått lovar gott. Bra fart både på björn, varg, järv och örn som vanligt. Tillåter tekniken så kommer jag att uppdatera bloggen direkt från finsk-ryska gränsen.


Här hemma står vi också inför en brytningstid. På tisdag är det sommarsolståndet, det vänder och vi går mot mörkare tider. Det positiva är att under sensommaren börjar djuren att bli mer aktiva igen. Ungarna börjar bli såpass stora att honorna tar dem med på små upptäcktsfärder. Bland t ex älgarna och rådjuren börjar det också närma sig brunsten vilket gör att handjuren är i den bästa trim under hela året. Augusti och september brukar kunna bjuda på några fina upplevelser med både prima råbockar och ståtliga älgtjurar.

Slagugglor

Det har inte blivit något skrivande här på bloggen på ett tag nu, bl a beroende på att jag totalrenoverat huset och varit "hemlös" i fem månader. Men nu är det nya friska tag!

Förra helgen var jag i norra Värmland och var med när man märkte slagugglor. Jag kan inte ens komma ihåg att jag sett en slaguggla i det vilda tidigare men nu fick jag gott om chanser att både se och fotografera de imponerande fåglarna. Slagugglan är ju ganska ovanlig och södra gränsen för dess utbredning går ungefär i höjd med norra Värmland.

Orsaken till att den minskat kraftigt är framförallt det moderna skogsbruket som medför brist på naturliga boplatser i form av ihåliga högstubbar och träd. Under sjuttiotalet började man sätta upp holkar för ugglorna och vanligtvis har det varit 3-4 kända häckningar i Värmland varje år sedan dess. De senaste två åren har det dock varit riktiga gnagarår i hela landet vilket medfört några goda år för slagugglan. 2010 var det 28 st kända häckningar och i år hela 39 st.

Vi fick vara med och besöka sju av dessa häckningar. I fem av holkarna var det välmående uggleungar, ett bo hade ett rötägg och i ett fann vi en död unge. Troligen ihjälbiten av mård. De ungar som hade storleken inne ringmärktes och vi tog blodprov på dem.

Visst är uggleungar söta! Riktiga små skogstroll.

Att plocka ut uggleungar ur boet är inte ett helt riskfritt projekt. Slagugglan har inte fått namnet slaguggla utan orsak. För den som klättrar upp till holken föreligger stor risk att bli angripen av arga uggleföräldrar. Eftersom slagugglan mäter nästan 130 cm mellan vingarna är den tillräckligt stor för att kunna slå omkull en människa när den kommer i full fart. Dessutom har den vassa och kraftiga klor som den inte tvekar att använda när det gäller att försvara sina ungar. För den som klättrar upp i holken är det därför hjälm och vadderad jacka som gäller.

Hoppas nu att gnagaråren fortsätter att komma med jämna intervaller och att man fortsätter att sätta upp holkar åt ugglorna när det är brist på naturliga boplatser. Nu när slagugglorna har fått en riktigt bra nystart vore det ju synd om de skulle hamna på gränsen till att försvinna från våra trakter igen.

Slutfinish i örngömslet

I dag har jag och Lennart Augustsson varit och gjort klart de sista arbetena i fotoklubbens örngömsle. Vi har forcerat arbetena och faktiskt fått mycket mer gjort än det vi tänkte för en dryg månad sedan när vi bestämde oss för att modifiera det inför kommande säsong. I sista minuten har vi nu fått klart platser för två fotografer innan matningssäsongen drar igång. Nu mår platsen bäst av lugn och ro och kommande besök kommer att ske i tystnad under dygnets mörka timmar. Visserligen finns behov av lite "småputs" men funktionen finns och vi får hålla till godo med det i vinter.


Canon 600 mm i närmsta gluggen och Nikon 500 mm i bortre. Observera komouflagenäten för fönstren.


Lastpallarna framför ska naturligtvis bort. De har tjänstgjort som "byggnadsställning" då inte myren är helt frusen än.

Lennart testmonterar sin tubkikare. Observera att fönstren sitter på olika höjd och mörkläggningsplasten som här sitter uppfälld i taket.

Numera finns gott om plats för två fotografer med två kamerahus vardera. Eftersom vi haft lite olika åsikter om fönstrens höjdplacering kompromissade vi och satte dem i olika höjd. Vi har också försett fönster och gluggar med invändig mörkläggningsplast som kan fällas ned. Detta för att vi vid tidiga morgnar ska kunna använda pannlampa invändigt när vi monterar kameror, gör eld i kamin mm, utan att ljus tränger ut. Plastdraperierna fäster vi sedan upp i taket med hjälp av magneter. Fönstrens utsidor har vi försett med kamouflagemönstrade nät av modell myggnät. Detta för att undvika blänk i glaset och att våra vita ansikten ska störa örnarna.

Kameran sitter monterad på ett Wimberley stativhuvud som i sin tur sitter skruvat i en kraftig planka.

Det enda som nu saknas är grisarna som vi ska mata med. När vi hämtat dem krävs att vi ett par gånger i veckan förser åteln med ny gris. Sen har vi alla förutsättningar att få många bra örnbilder i vinter. Vi är fem st av klubbens medlemmar plus ytterligare ett par intresserade som turats om att på lediga stunder åstadkomma denna modifiering de senaste veckorna. Jag är övertygad om att åtminstone vi som deltagit längtar efter att få testa våra lösningar i vinter.

Årets skörd

Nu när höstmörkret slagit till är det dags att ta tag i årets bildskörd på allvar. Allt ska synas i sömmarna, katalogiseras och sorteras. Några bilder kommer jag att jobba vidare med och redigera. Den ljusa delen av året går det mesta av den lediga tiden åt till att vara ute och fotografera. Att sortera och efterbearbeta bilderna blir alltså eftersatt.



Givetvis orkar man inte hålla sig under sommaren heller, utan kollar igenom de bilder man tagit och gör några smärre justeringar på ett fåtal som man vid första anblicken tycker är bra. Det fina i kråksången när man nu sätter sig och går igenom bilder som man tagit för ett antal månader sedan är att det dyker upp "nya" guldkorn som man ratat vid första genomgången.



En bild som man vid den första snabba genomgången inte reagerade nämnvärt på ser man nu med nya ögon och tycker att den kan vara värd att arbeta vidare med. Nu är inte jag någon expert på digital bildbehandling och tycker inte ens det är särskilt kul, men hoppet om ett bra resultat får mig ändå att försöka om man ser att förutsättningarna finns.



Som ni ser här så har jag idag gått igenom en del av vårens bilder, bl a från april då det blev något tusental bilder av orrspel. Ett och annat guldkorn som kan vara värda att gå vidare med blev det nog även då.



Det blir värre när jag kommer längre fram mot sommaren. I stort sett var jag ju ute varje kväll från mitten av maj till slutet av september, och många bilder blev det... Något tusental älgbilder skall sorteras och katalogiseras, mestadels av vita älgar. Några av dem kanske också jag ger mig på att redigera.

Dessutom finns några tusen bilder av björn, varg, järv och örn ifrån sommarens Finlandsvistelse att ta tag i. Jag hade också tänkt mig att tillbringa några helger i fotoklubbens nyrenoverade örngömsle i vinter så vi får väl se hur mycket jag hinner med innan det blir vår och det är dags att ge sig ut och plåta igen.