En ny vit bekantskap

Efter att ha haft jour på räddningstjänsten hela förra veckan var abstinensen efter att få åka ut i skogen och leta älg stor under helgen. Söndag kväll hade jag lejt bort ett par timmar för att kunna vara med på årets jaktstämma. Eftersom abstinensen var svår så åkte naturligtvis kameran med i bilen. Förhoppningen att se något intressant var väl egentligen inte så stor eftersom jag skulle åka efter stora vägar och inte speciellt långt. På hemvägen från mötet ser jag något vitt skymta till i buskarna ganska långt bort i en ledningsgata. Det är en vit älg men jag kan inte se vad det är för individ men anar att det är en tjur. Turligt nog finns en skogsbilväg som löper parallellt med ledningsgatan. Jag kör in för att komma lite närmare. En grå ensam älgko kliver över vägen framför bilen. Jag stannar bilen och kliver ur, monterar upp kameran på stativet och väntar. Jag ser nu att det är en vit tjur men den är fortfarande skymd i buskarna och omöjlig att fotografera. Jag chansar naaturligtvis på att den ska följa i kons spår och korsa vägen bakom mig. Därför riktar jag kameran dit och väntar.



Jag behöver inte vänta mer än en halv minut så ser jag hur tjuren börjar röra sig mot vägen. Snart tittar den fram ur buskarna i vägkanten och iaktar mig på ca 25 meters håll. Trots att jag står helt öppet precis bredvid bilen ser han inte särskilt stressad ut, utan står och blänger på mig en bra stund.



Snart kliver han fram och lommar lugnt och sakta en bit längs vägen innan han kliver av igen och ansluter till kon.



Gissningsvis är denna tjur två-tre år. Det är en individ som inte jag sett förrut men jag antar att det är samma tjur som vi hade med i ett älgdrev ifjol höst. Jag såg den inte själv men både området och den beskrivning jag fått stämmer. Inte en speciellt vacker eller märkvärdig tjur på något vis, men det är alltid lika kul att se en vit älg som man inte sett förrut.

De börjar att röra på sig

Nu börjar älgarna att röra på sig och det är dax att börja leta upp de vita. För andra kvällen i rad har jag sett den vita tjuren som i fjol hade sex taggar. I år ser det ut att bli sju eller åtta. Tyvärr rör han sig ganska nära 61:an och det är ju inte helt ofarligt. I fjol sommar gick det åt tre vita i trafiken från juli t o m september, bl a min gamla vän den vita kon med bruna örat som jag följt ända sedan hon föddes 2004. Tyckte faktiskt att det var lite sorgligt efter att ha följt henne i sex år.

Det kommer troligen att bli många timmar och mil på skogsbilvägarna runt omkring de närmaste månaderna.

Omslagsbild

Medan jag varit i Finland har nya numret av Svensk Jakt kommit ut i handeln. Jag var ju tvungen att köpa den eftersom jag har tagit omslagsbilden och det är min första framsida. Jag har ju visserligen haft framsidor på Aftonbladet, Värmlands Folkblad m fl dagstidningar men det gills inte riktigt eftersom det knappast var bildernas fotografiska kvalitet som gjorde att de publicerades. Den gången föreställde bilderna bankrånare som jag lyckats fotogrefera med en engångskamra genom ett fönster. Nyhetsvärdet var alltså större än den fotografiska kvaliteten. Visserligen gav det bra betalt men är knappast den typen av bilder jag brukar ta. Snarare handlade det om att befinna sig på rätt ställe vid rätt tillfälle och ha sinnesnärvaro nog att ta bilder.



Det var också extra kul eftersom jag själv glömt bort att jag tagit bilden och lagt upp den på nätet. Jag trodde först att chefredaktören för Svensk Jakt hade förväxlat mig med någon annan när han ringde, beskrev bilden och ställde frågan om att köpa den. Så är det ibland. Bilder som man inte själv ser som speciellt märkvärdiga finner någon annan som vacker eller användbar.


Omslagsbilden i sin helhet.

Bilden var dessutom en slags "nödlösning". Eftersom det var natt och solen gått ned fanns ingen annan möjlighet än att gå ned på marken och se till att få älgarna i siluett mot natthimlen för att över huvudtaget kunna fotografera dem.

Kul att få en omslagsbild. Hoppas att jag får möjligheten fler gånger. Jag kanske skulle försöka att marknaddsföra mitt bildarkiv på ett mera aktivt sätt. Det börjar faktiskt bli ganska omfattande...

Hemma på Farmen igen!

Då var man hemma från den finska urskogen sedan några timmar. Bland det första man måste göra är naturligtvis att tvätta både sig själv och sina kläder, men inte långt efter kommer att kolla vilka bilder man egentligen har fått med sig hem. Målet för årets resa var att få en annan typ av bilder än de jag redan har och som ska passa in i ett sammanhang för att ge en helhet. T ex en utställning eller ett bildspel. Vad jag sökte var framförallt bilder av djur i miljö och bilder med det där lilla extra, t ex en speciell händelse eller ett extra vackert ljus. Efter att snabbgranskat mina bilder kan jag konstatera att jag kanske har 10-12 bilder av den typen med mig hem och som jag kommer att använda i de sammanhangen. Naturligtvis har jag massor av andra bra bilder men inga fler som sticker ut speciellt från det jag har sedan tidigare.

Ser snällare och mjukare ut än vad han är...

Vad man också har med sig hem är en ökad erfarenhet och fler kunskaper om våra stora rovdjur och deras beteenden. Inte minst är det intressant att bara sitta och titta hur de interagerar med varandra. Respekten och min beundran för hur naturen fungerar ökar för varje möte med djuren.

Tyvärr hängde inte tekniken med mig riktigt så att jag kunde uppdatera bloggen de senaste dagarna i Finland men jag lägger ut ett antal bilder nu för att illustrera vilken sorts bilder jag var ute efter den här gången.


En bild av björn i miljö som jag saknat sedan tidigare.

Även här en bild där björnen är huvudmotivet trots att den har ganska litet utrymme i bilden. Det mjuka morgonljuset som är kring kl 4 på morgonen är det som gör bilden speciell.

Här är det fonden av oskarp skog och det mjuka varma morgonljuset på den som lyfter bilden från att vara ett vanligt björnporträtt till att bli en fullt användbar bild.

Här väntade jag på att järven skulle hoppa upp på stocken. Eftersom en björn tidigare släpat en gris över stocken och jag såg att järven vädrade och följde släpspåret så var det bara att ställa in kameran, vänta och hoppas.

Den här typen av bilder har jag massor av sedan tidigare men man kan ändå inte låta bli att ta dem när tillfälle ges.

Gott om björnar som vanligt

Nu har vi suttit de två första nätterna i gömsle och börjat inträda i det tillstånd som kallades "fältkoma" när man gjorde lumpen, dvs att man sover några minuter här och där när tillfälle ges. Som vanligt är det gott om björn. I natt hade vi tre björnar samtidigt vid ett tillfälle. Två av dem verkade känna varandra väl och samsades vid samma åtel. Den tredje jagade de dock bort. Ytterligare en individ, en större och ärrad hanbjörn dök också upp senare på natten.

En av de björnar som besökte oss i natt.

Förutom alla björnar bjuds det också på gott om tillfällen att fotografera fågel. En del av arterna har vi också på hemmaplan men eftersom vi har gott om tid och kameran monterad så faller det sig naturligt att fotografera dem när tillfälle ges. De fungerar alltså som ett slags pausfågel mellan björnbesöken.

Gulärla

Jag har också fått låna en CANON EOS 550D inför resan för att få prova möjligheten att filma om det dyker upp någon speciell sekvens som kan göra sig bra på film. Efter att testat att filma de björnbesök vi hittills haft kan jag konstatera att det är svårt att filma och att det kräver ett annat tillvägagångssätt än att fotografera, det krävs ett annat "tänk" alltså. När man lyckas är dock resultatet förbluffande bra för att komma från en kamera som egentligen är avsedd för stillbilder.Vi har dock inte sett någon varg eller järv ännu, så en del godbitar återstår alltså att hoppas på inför de tre nätter som återstår. Tre vargar har setts på relativt nära håll från andra gömslen under vår vistelse här, så de finns i närheten.

Framme utan fadäser

Efter två övernattningar är vi nu till slut framme i Kuikka som kommer att fungera som vårt basläger under veckan. Resan gick utan större missöden, visserligen fick en rävunge plikta med sitt liv strax norr om Örnsköldsvik men annars gick det bra.


Vi stötte på ett gäng "vägrenar" i Kalixtrakten som orsakade en viss uppståndelse i trafiken.

Första natten sov vi strax söder om Luleå och den andra öster om Sotkamo, bara ca 10 mil från slutmålet Kuikkajärvi. Bägge nätterna spenderades i tält med åtta respektive tolv timmars vila. I Sotkamo stötte vi även ihop med det ryska längdskidlandslaget. Orsaken är att man i Sotkamo har ett vintersportcenter med skidtunnel liknande den vi har hemma i Torsby. Nu sitter vi spänt och väntar på att få åka ut för vår första gömslenatt. Enligt de rapporter vi fått från Sami så är det bra trafik om nätterna med både björn, varg och järv.

Andra lägerplatsen öster om Sotkamo. INTE myggfritt!

Eftersom vi hade relativt gott om tid på oss idag hann vi med lite fönstershopping i Kuhmo och efter ankomsten har vi hunnit med att ta en bastu, byta kalsonger och se över all fotoutrustning i lugn och ro. Kul att se att de dinglar ned samma saker i toalettstolen här som hemma i Sverige. De kallar dem dessutom vid dess rätta namn.

Vi hann också med att fönstershoppa och kolla in det finska motormodet.

Rapport från första gömslenatten kommer i morgon eller övermorgon, beroende på hur pigg jag är efter första natten.

Packad på midsommarafton.

Det är midsommarafton och jag är packad. Dock inte berusad som så många andra utan packad och klar för att åka till Finland på min årliga björnsafari i morgon bitti. Det börjar hända mycket i skogen här på hemmaplan också och det kommer nog att bli ett antal kvällar och mil på vägarna runt omkring ett par månader framåt.

Gårdagens runda bjöd på rådjurskid och ett par tranor som hade fullt upp med en nyfiken räv. Tyvärr var det lite för långt håll och för mörkt i båda fallen för att det skulle bli några riktigt bra bilder.


Jag har inte sett några älgkalvar ännu och heller inte fått kontakt med några av de vita älgarna, så en hel del återstår alltså att se fram emot.

Nästa uppdatering hoppas jag kunna göra från Finsk-Ryska gränsen på tisdag eller onsdag. Det förutsätter naturligtvis att tekniken fungerar och att det finns något att rapportera. Det senare tvivlar jag inte på, det brukar alltid hända något som är värt att berätta om.