Oftast händer inget. Ibland händer allt.

Idag åkte jag iväg för att kolla efter hökugglan igen. Idag hade den satt sig betydligt högre upp på hygget och det är tveksamt om jag hittat den om inte en bekant redan var på plats och hade lokaliserat den. Den bytte träd ett par gånger men fortsatte att sitta högt och ägnade sig mest åt att vårda fjäderdräkten. Rätt vad det är medan jag står och fotar ugglan hör jag hur det knäpper bredvid mig. En älgko med kalv kommer i lugnt trav på 50-60 meters avstånd och passerar. Tyvärr hinner jag inte riktigt med att vända kameran utan får bara någon bild rakt bakifrån på dem när de försvinner på andra sidan hygget.

Jag vrider tillbaka kameran och fortsätter att ta bilder av ugglan när den sitter och putsar fjädrarna. Plötsligt ser jag hur ugglan reagerar på något, lyfter och flyger iväg mot den tätare skogen. Jag försöker att se var den landar men tappar bort den bland träden. Strax efteråt kommer förklaringen. En kungsörn kommer rakt bakifrån på ganska låg höjd och sveper ner längs hyggeskanten. Jag hinner inte alls med att få in den i sökaren innan den försvinner bakom trädtopparna på andra sidan. Oftast sitter man i skogen timme efter timme utan att man egentligen ser något som är speciellt spännande. Helt plötsligt händer allt på nästan samma gång.

Troligtvis ligger något dött i närheten eftersom jag sett kungsörn på hygget två dagar i rad. Bilder blev det dock sparsamt med. Fick i alla fall några av hökugglan när den satt och putsade sig som blev lite annorlunda än de jag har sedan tidigare och några från när örnen skrämde iväg den. Några exempel kommer här. Eftersom inte jag orkar bestämma mig vilka som är bäst så gjorde jag en hel serie.

En helg med vinterväder och hökugglor

Den här helgen har det varit riktigt vinterväder. Igår riktigt kallt och idag något färre minusgrader med strålande sol på förmiddagen. En utmärkt helg att plåta hökuggla tyckte jag. Det gäller att passa på innan de drar tillbaka norrut och det kan dröja många år innan vi får ner dem hit till vår del av landet igen. Den här hökugglan höll sig mest på behörigt avstånd och satt helst i de allra högsta torrakorna. Idag var det också svårexponerat när det är stora partier som ligger i solljus och en del i skugga. Ugglan var ganska aktiv och jagade, åtminstone ett jaktförsök såg jag lyckades och en sork fick sätta livet till. Jag försökte trots avståndet att ta några bilder förstås och i alla fall en flyktbild av den jagande ugglan i gräset blev jag riktigt nöjd med. Det är en ganska kraftig delförstoring så den håller inte till någon stor papperskopia men här på webben duger den gott. Här kommer några smakprov av helgens skörd.

Ännu en dag i örngömslet

Årets andra sittning i örngömslet blev både succé och fiasko. Jag har sällan eller aldrig sett så mycket örn under så lång tid eller så många olika individer på en och samma dag. I princip hela dagen var det örn inom synhåll. Skådarmässigt och upplevelsemässigt alltså en succé utan en lugn stund. Tyvärr höll de sig mestadels utom fotograferingsbart avstånd eller gjorde bara snabba överflygningar över mossen. Sammanlagd tid på åteln var nog inte mycket mer än fem minuter så bildmässigt blev det ett fiasko. Dessutom bjöd dagen på otroligt platt ljus. Detta blev dagens enda användbara bild. Lite kul ändå eftersom den sticker ut från de bilder jag har sedan tidigare.

Åtminstone var det tre olika örnar. Det kan jag med säkerhet säga eftersom de visade sig samtidigt. Detta är alltså det minsta antal örnar som fanns kring mossen under dagen men troligen var det fler. Kanske så många som sex olika men mer troligt fem. Frågan är varför de inte ville sitta längre stunder på åteln. Var de oroliga för varandra? Är det flera nya örnar i trakten så kan det ju vara så att de inte riktigt vet var de har varandra och har fastställt rangordningen sinsemellan. Eller var de helt enkelt bara mätta? Det har ju varit ganska bra trafik med örnar på åteln de senaste dagarna. Anmärkningsvärt var att första örnen landade innan kl 9 och den sista lämnade efter kl 16. Båda fallen alltså mer eller mindre i mörker. Hur som helst så gav dagen som vanligt mersmak. Jag måste försöka att sitta någon mer dag innan säsongen är slut. Det är många bilder som fortfarande bara väntar på att bli tagna.

Hökuggla

Igår förmiddag tog jag ledigt några timmar från jobbet då jag hört att en hökuggla varit ganska stationär på ett hygge en tid. Hökugglorna håller ju normalt sett till längre norrut men kan ibland uppträda som strykfåglar längre söder ut, speciellt de år som det är ont om smågnagare. 2010 och 2011 var riktiga gnagarår och blev därför också bra uggleår. Alltså många lyckade häckningar och gott om ugglor som nådde vuxen ålder. 2012 blev ett betydligt sämre år för gnagare och därmed blir det också värre för den ovanligt täta ugglestammen att finna föda. Det medför att det trycker en del fåglar söder ut i sökandet efter lediga jaktmarker.

Vädret var inte vad jag önskat när jag gav mig av på morgonen, en blandning mellan regn, snö och hagel. Mörkt dimmigt och totalt platt ljus, inga bra förutsättningar för spännande fågelbilder alltså. Direkt på morgonen syntes heller inte hökugglan till på hygget men efter att regnandet,snöandet och haglandet avtagit så behagade den visa sig. Ljuset var fortfarande trist så bilderna blev inga tävlingsbilder precis men får duga som rena artporträtt.

Liksom de flesta ugglor är hökugglan en ganska lugn och självsäker fågel. Alltså relativt lätt för en fotograf att kunna komma nära och behaglig att jobba med.

Den bytte träd några gånger men flyttade sig aldrig speciellt långt. Däremot satte den sig aldrig så att man fick den där perfekta bakgrunden. Helst skulle jag haft den i toppen på en lagomt hög stubbe med mörk granskog i bakgrunden men vilda djur är svårregiserade. Kanske jag försöker att ta den bilden till helgen om ugglan är kvar. Det är i alla fall lovat bättre väder.

Julotta i det lilla kapellet på örnmyren

Igår på juldagen satt jag för första gången den här säsongen i örngömslet. Jag gjorde samma sak på juldagen förra året så det börjar nästan likna en tradition. Åtelkameran hade skickat mms med bilder hela julaftonen, vissa med tre örnar på. Det var 3-4 kallgrader ute och det snöade. Perfekt! Förväntningarna var alltså ganska höga. Tjugo minuter över sex hade jag lagt ny mat på åteln, tänt i kaminen och riggat kameran. Det var fortfarande kolmörkt ute så det var bara att vänta. Kvart över åtta, redan innan det är tillräckligt ljust för att fotografera, kommer en ung kungsörn och slår sig ned på åteln. Den hinner inte äta mer än ungefär en kvart så kommer en äldre individ och jagar bort den. Den äldre sitter sen och äter i över en timme. Den första örnen kommer sedan tillbaka och de båda sitter och äter tillsammans.

En tredje örn, ung och mycket ljus, lägger sig också i leken. Gång på gång attackerar den de båda andra och jagar dem från både åteln och sittplatserna i träden. Den äldre rår han inte på men med den yngre rivalen blir det en del riktiga fighter. Dessa attacker och strider ger mig en massa bildchanser och blir dagens stora behållning. Den gör säkert 10-12 anfall under förmiddagen.

Det är intressant att se hur de använder vingarna att slå med och oftast kopplar greppet kring varandras klor. Är det medvetet för att inte skada varandra tro? De skulle ju lätt kunna döda varandra om de verkligen ville. Den bakre "mördarklon" som de använder för att döda sina byten har säkert samma storlek som min lillfinger. Kraftmätningen blir nu i stället något mitt emellan örfilar och fingerkrok.

Det är ganska mörkt hela dagen och slutartiderna blir därför ganska långa. För att klara skärpedjupet bländar jag ned ett par steg vilket naturligtvis inte gör saken bättre och kompenserar med ett högre iso för att få okej slutartider. En viss rörelseoskärpa tycker jag inte gör så mycket i den här typen av actionbilder. Värre är dock bruset. Jag hade monterat MkIII-huset på mitt 600 mm objektiv och 50D-huset på 100-400 zoomen. Sexhundrat ger en för snäv bildvinkel för actionbilder på det avståndet så det blev det gamla huset som fick gå mest. Naturligtvis skulle jag med facit i hand bytt plats på husen. Bruset på MkIII:an är inget problem men på 50:an börjar det bli riktigt besvärande om man går högre än 1600 iso. Lätt att vara efterklok men man vet ju aldrig vad som kommer att hända när man sätter sig på morgonen.

Actionbilder är i princip omöjliga att komponera i fotograferingsögonblicket, det vill jag göra i datorn när jag kommer hem. Därför är en kortare brännvidd nödvändig för att få tillräckligt med luft kring motivet så att jag kan beskära. MkIII:ans större sensor och möjlighet till högre iso förefaller därför som det självklara valet på 100-400 zoomen så här i efterhand. Det var inte lika självklart kl sex i går morse. Visst kan man så här i efterhand ångra sig och tycka att man kunde ha gjort annorlunda men trots allt blev det de bästa kungsörnbilder jag någonsin tagit så det är svårt att vara missnöjd. Nästa gång kommer jag dock att göra tvärtom...

Mera fågelbilder från friggeboden

Under helgen har jag tillbringat några timmar till i min friggebod/fågelgömsle. Inga rariteter nu heller men gott om tid att experimentera med olika bländare och slutartider för att se vilka effekter det får på den färdiga bilden. Börjar få kläm på hur autofokusen funkar på Mk III:an också. Här kommer några bilder.

Ett potentiellt julkort. Tyvärr sket domherrarna högaktningsfullt i havren, annars var den egentligen avsedd för dem.



Nötväcka. En kvick liten rackare!

Större hackspett (hona)

Talgoxe på rostig taggtråd.



Talgoxe.

Det sista jag gjorde innan jag gav mig för dagen var att möblera om lite bland sittplatserna och satte upp någon ny sittpinne för att få lite variation i fotovinkel och bakgrunder. Det ska jag testa nästa helg.

Gömslefotografering på gården

Det var längesedan jag skrev något nytt på bloggen. Jag har helt enkelt inte haft riktigt orken. Mycket har hänt, men det viktigaste är kanske att jag skaffat ny kamera. Det blev en Canon EOS5 Mk III. Detta mest för att kunna fotografera med lågt brus på höga ISO. Vid den typ av foto som jag sysslar med är detta en funktion som är ytterst viktig.

Ännu har jag inte blivit riktigt vän med hur autofokusen funkar. För att i lugn och ro kunna träna och naturligtvis för att det är roligt, så har jag gjort ett gömsle hemma på tomten där jag kan träna på småfåglar. Jag har en gammal friggebod med takläck som står lämpligt placerad på tomten. Genom att lyfta av ett fönster, sätta upp diverse rekvisita och sittpinnar utanför, samtidigt som jag matar in fåglarna så har jag gjort min egen studio för fågelfoto. Det fina är att insatsen det kräver att gå ut och sätta sig kanske bara en timme en lördagsförmiddag är minimal. Ett lättsamt helgnöje! Nedan följer några förklarande bilder tagna "bakom kulisserna".

 Föga vackert när man fotar med vidvinkel, men eftersom det uteslutande handlar om tajta bildutsnitt så är det detaljerna som spelar roll. Längst till vänster är en gammal stege där jag spänt upp en rostig taggtråd mellan benen som sittplats. Torrakan har jag hämtat på en myr, brutit av de grenar som satt "fel" och skruvat fast dem på nytt på "rätt" ställe. Den liggande stocken är en kluven grov stam av en ask med mycket vacker bark. Ett avbrutet skaft från en gammal snöskyffel fär tjänstgöra som sittplats. Allt placerat på ca 6 meters håll eftersom närgränsen på sexhundrat är 5,5 meter.

 Man sitter ganska bekvämt med tillgång till el där jag pluggar i en kupévärmare riktigt kalla dagar.

"Gardinerna" jag gömmer mig bakom är Brittiska Armèns halsduk som egentligen ar ett nät. Det går alltså lätt att se ut igenom även om inte fåglarna ser mig. Ovanför fönstret (syns inte på bilden) så har jag monterat en byggstrålkastare (500 w halogen) för att få mera och varmare ljus molniga dagar.

Hur blir bilderna då? Ja, jag har bara suttit vid två tillfällen än men jag är nöjd. Jag har fått justera placeringen på sittpinnarna lite för att få rätt bakgrund annars funkar det fint. Hittills har jag inte haft besök av några riktiga rariteter utan mest de arter som brukar dyka upp vid ett fågelbord. Och ekorre förstås. Här kommer några bilder:

Talgoxe fotograferad i den dittransporterade torrakan.

 Talgoxe som sitter på den rostiga taggtråden jag spänt upp mellan stegbenen.

 Blåmes som sitter i toppen på ena stegbenet.

Talltita som sitter på ett vackert stycke drivved som jag tejpat fast på stegen med silvertejp.

Domherre i torrakan.

Talgoxe på skaftet från den avbrutna snöskyffeln.