Julfirande i örngömslet

Idag har jag suttit i örngömslet för andra gången den här säsongen. Den här gången var jag själv. Ett lite annorlunda sätt att fira jul kanske men ack så befriande och behagligt. Vädret kunde ha varit bättre. Fyra plusgrader i morse och ingen snö kvar gör att det känns lite tristare. Dessutom blir bakgrunderna fulare och ljuset sämre med barmark. Eftersom vi utifrån åtelkamerans tidsangivelser sett att örnarna varit ganska aktiva redan i soluppgången fick jag för mig att jag skulle försöka mig på att gå utan pannlampa från bilen till gömslet för att störa så lite som möjligt. Det verkade som en jättebra idé tills jag bara ett tjugotal meter från bilen trampade utanför spången över vattnet i myrkanten. Det fick alltså bli lampa i alla fall... Strax efter kl 7 är det riktigt mörkt i skogen när inte det är någon snö.

Jag hinner nästan inte rigga upp grejerna och göra upp eld i kaminen innan korparna börjar kraxa runtomkring på myren och örnarna börjar "vissla" intensivt. Jag har aldrig hört dem låta så länge och ihållande förut. Då det låter från flera håll runt myren så förstår jag att de måste vara flera. De håller på i säkert en halvtimme innan den första örnen seglar ner mot åteln. Ännu är det ganska mörkt och det är svårt att få vettiga slutartider. Örnen äter en liten stund och flyger sedan i väg lågt över myren söder ut.

Efter bara någon minut kommer nästa örn, en något ljusare individ och slår sig ner på åteln. Nu börjar det att bli lite ljusare men slutartiderna är fortfarande långa. Örnen hinner knappt börja äta innan en äldre och ännu ljusare individ anfaller. Jag låter kameran gå men har inga stora förhoppningar på resultatet. ISO 3200, bländare 5,0 och tider runt 1/100 sekund är inte idealiska föutsättningar för att få skarpa bilder på fightande örnar.

Försvarar sig med näbbar och klor!

Trillar på ändan av ren förskräckelse.

Den äldre örnen visar var skåpet ska stå.

En och annan snyting med vingarna delas också ut.

En liten bildsekvens blir det dock. Inga höjdarbilder men en okej dokumentation av en speciell händelse. Intressant att se hur de använder både näbbar och klor när de slåss. En och annan käftsmäll delas också ut av de långa och kraftiga vingarna. Givetvis avgår den äldre med segern och får i lugn och ro äta i en hel halvtimme medan de båda yngre örnarna stilla tvingas sitta och iakta måltiden från träden på andra sidan myren.

Den besegrade yngre örnen längst bort drar sig undan.

Pustar ut efter förlusten.

Segraren bevakar sitt byte.

Åskådare från andra sidan myren.

Fram till halvtolvtiden är det livlig aktivitet på och kring åteln av tre örnar, ett trettiotal korpar och ett antal kråkor, skator och nötskrikor. Därefter händer....... ingenting. Två av örnarna kan jag se sitta i träden på andra sidan myren. Den ena sitter kvar ända tills det mörknar och jag går hem. Eftersom jag sitter och tittar på denna örn missar jag totalt att en duvhök sitter på åteln. Jag upptäcker den först när den lyfter efter att jag skrämt den med en för hastig kamerarörelse. Undrar hur länge den suttit där?

Nu önskar jag mig lite snö och minusgrader till nästa sittning. Örnar i lätt snöfall kan bli fina bilder. Så är det att vara naturfotograf, ens bästa bild är alltid den nästa.

Säsongspremiär i örngömslet

Igår satt jag i vårt örngömsle för första gången den här säsongen. Det var också första sittningen för mig efter "uppgraderingen" som vi gjorde förra vintern (se tidigare inlägg). Mitt sällskap för dagen var fotokompisen Lennart Augustsson från Naturfotograferna i Arvika. Möjligheterna att fotografera från gömslet är nu avsevärt mycket bättre än tidigare och man sitter dessutom bekvämare. En viktig detalj då man ska sitta still i kanske 8 timmar eller mer.





Det var ett litet äventyr att ta sig ut till gömslet då det kommit ca 15 cm blötsnö kvällen innan och skogsbilsvägen till gömslet var oplogad. Endast den som skött matningen kvällen före hade kört i snön och spåren hade frusit till is. Det gick "som på räls" hela vägen och jag var glad att jag hade fyrhjulsdrift. Vädret var dock bra för fotografering. Lite soldis gjorde att det var ljust men utan hårda skuggor. Ett trafikdödat rådjur utgjorde huvudrätten denna dag men även lite slaktavfall sedan älgjakten stod på menyn. Vi kunde konstatera att gömslet fungerar alldeles utmärkt då vi lyckades få in de vaksamma korparna på ca 4 meters håll utan att de brydde sig nämnvärt om oss.





Efter att vi väntat i sex och en halv timme kom det äntligen en ung kungsörn och landade direkt på rådjuret. Det hade naturligtvis varit roligare om den mellanlandat i någon av de vackra torrakorna kring åteln men man kan ju inte få allt. Vi var ändå glada att den kom medan det var skapligt ljus att fotografera i. Den stannade ca 30 minuter på åteln och åt friskt av både rådjuret och slaktavfallet. Det blev en fin avslutning på en bra fotodag.