Oftast händer inget. Ibland händer allt.

Idag åkte jag iväg för att kolla efter hökugglan igen. Idag hade den satt sig betydligt högre upp på hygget och det är tveksamt om jag hittat den om inte en bekant redan var på plats och hade lokaliserat den. Den bytte träd ett par gånger men fortsatte att sitta högt och ägnade sig mest åt att vårda fjäderdräkten. Rätt vad det är medan jag står och fotar ugglan hör jag hur det knäpper bredvid mig. En älgko med kalv kommer i lugnt trav på 50-60 meters avstånd och passerar. Tyvärr hinner jag inte riktigt med att vända kameran utan får bara någon bild rakt bakifrån på dem när de försvinner på andra sidan hygget.

Jag vrider tillbaka kameran och fortsätter att ta bilder av ugglan när den sitter och putsar fjädrarna. Plötsligt ser jag hur ugglan reagerar på något, lyfter och flyger iväg mot den tätare skogen. Jag försöker att se var den landar men tappar bort den bland träden. Strax efteråt kommer förklaringen. En kungsörn kommer rakt bakifrån på ganska låg höjd och sveper ner längs hyggeskanten. Jag hinner inte alls med att få in den i sökaren innan den försvinner bakom trädtopparna på andra sidan. Oftast sitter man i skogen timme efter timme utan att man egentligen ser något som är speciellt spännande. Helt plötsligt händer allt på nästan samma gång.

Troligtvis ligger något dött i närheten eftersom jag sett kungsörn på hygget två dagar i rad. Bilder blev det dock sparsamt med. Fick i alla fall några av hökugglan när den satt och putsade sig som blev lite annorlunda än de jag har sedan tidigare och några från när örnen skrämde iväg den. Några exempel kommer här. Eftersom inte jag orkar bestämma mig vilka som är bäst så gjorde jag en hel serie.

En helg med vinterväder och hökugglor

Den här helgen har det varit riktigt vinterväder. Igår riktigt kallt och idag något färre minusgrader med strålande sol på förmiddagen. En utmärkt helg att plåta hökuggla tyckte jag. Det gäller att passa på innan de drar tillbaka norrut och det kan dröja många år innan vi får ner dem hit till vår del av landet igen. Den här hökugglan höll sig mest på behörigt avstånd och satt helst i de allra högsta torrakorna. Idag var det också svårexponerat när det är stora partier som ligger i solljus och en del i skugga. Ugglan var ganska aktiv och jagade, åtminstone ett jaktförsök såg jag lyckades och en sork fick sätta livet till. Jag försökte trots avståndet att ta några bilder förstås och i alla fall en flyktbild av den jagande ugglan i gräset blev jag riktigt nöjd med. Det är en ganska kraftig delförstoring så den håller inte till någon stor papperskopia men här på webben duger den gott. Här kommer några smakprov av helgens skörd.

Ännu en dag i örngömslet

Årets andra sittning i örngömslet blev både succé och fiasko. Jag har sällan eller aldrig sett så mycket örn under så lång tid eller så många olika individer på en och samma dag. I princip hela dagen var det örn inom synhåll. Skådarmässigt och upplevelsemässigt alltså en succé utan en lugn stund. Tyvärr höll de sig mestadels utom fotograferingsbart avstånd eller gjorde bara snabba överflygningar över mossen. Sammanlagd tid på åteln var nog inte mycket mer än fem minuter så bildmässigt blev det ett fiasko. Dessutom bjöd dagen på otroligt platt ljus. Detta blev dagens enda användbara bild. Lite kul ändå eftersom den sticker ut från de bilder jag har sedan tidigare.

Åtminstone var det tre olika örnar. Det kan jag med säkerhet säga eftersom de visade sig samtidigt. Detta är alltså det minsta antal örnar som fanns kring mossen under dagen men troligen var det fler. Kanske så många som sex olika men mer troligt fem. Frågan är varför de inte ville sitta längre stunder på åteln. Var de oroliga för varandra? Är det flera nya örnar i trakten så kan det ju vara så att de inte riktigt vet var de har varandra och har fastställt rangordningen sinsemellan. Eller var de helt enkelt bara mätta? Det har ju varit ganska bra trafik med örnar på åteln de senaste dagarna. Anmärkningsvärt var att första örnen landade innan kl 9 och den sista lämnade efter kl 16. Båda fallen alltså mer eller mindre i mörker. Hur som helst så gav dagen som vanligt mersmak. Jag måste försöka att sitta någon mer dag innan säsongen är slut. Det är många bilder som fortfarande bara väntar på att bli tagna.

Hökuggla

Igår förmiddag tog jag ledigt några timmar från jobbet då jag hört att en hökuggla varit ganska stationär på ett hygge en tid. Hökugglorna håller ju normalt sett till längre norrut men kan ibland uppträda som strykfåglar längre söder ut, speciellt de år som det är ont om smågnagare. 2010 och 2011 var riktiga gnagarår och blev därför också bra uggleår. Alltså många lyckade häckningar och gott om ugglor som nådde vuxen ålder. 2012 blev ett betydligt sämre år för gnagare och därmed blir det också värre för den ovanligt täta ugglestammen att finna föda. Det medför att det trycker en del fåglar söder ut i sökandet efter lediga jaktmarker.

Vädret var inte vad jag önskat när jag gav mig av på morgonen, en blandning mellan regn, snö och hagel. Mörkt dimmigt och totalt platt ljus, inga bra förutsättningar för spännande fågelbilder alltså. Direkt på morgonen syntes heller inte hökugglan till på hygget men efter att regnandet,snöandet och haglandet avtagit så behagade den visa sig. Ljuset var fortfarande trist så bilderna blev inga tävlingsbilder precis men får duga som rena artporträtt.

Liksom de flesta ugglor är hökugglan en ganska lugn och självsäker fågel. Alltså relativt lätt för en fotograf att kunna komma nära och behaglig att jobba med.

Den bytte träd några gånger men flyttade sig aldrig speciellt långt. Däremot satte den sig aldrig så att man fick den där perfekta bakgrunden. Helst skulle jag haft den i toppen på en lagomt hög stubbe med mörk granskog i bakgrunden men vilda djur är svårregiserade. Kanske jag försöker att ta den bilden till helgen om ugglan är kvar. Det är i alla fall lovat bättre väder.