söndag 17 oktober 2010

Tankar på ett älgpass.

Första älgjaktveckan i södra Sverige är nu avklarad och gissningsvis har det hittills fällts 50-60.000 älgar. De flesta jaktlag har skjutit den största delen av sin tilldelning och trappar nu ner jakten. De mest intresserade kommer att jaga ytterligare några helger framöver i höst, men den sammanhängande älgjaktsveckan är avverkad och de flesta av oss nöjer sig med den.



Tre av de vita älgar jag följt i sommar har hittills fällts. Den vita kalven i Myre och den vita kon med den vita kalven i Ås. Av de fjorton olika vita älgar jag fotograferat under juli-september är alltså sammanlagt 6 st borta. Tre skjutna och tre trafikdödade. Det har väckts en del ont blod bland allmänheten av att man i år valt att ta bort den tidigare frivilliga fridlysningen av de vita älgarna i vissa viltvårdsområden. Olyckligt att man valt att göra så, då jakt i allmänhet numera är en starkt ifrågasatt verksamhet. Det borde nu vara extra viktigt för jägarna att visa att man kan ta hänsyn till andras intressen än sina egna och bedriva jakten på ett ansvarsfullt sätt.



Trots att jag anser mig själv vara en stor djurvän som är mer intresserad av djur och natur än genomsnittet har jag inga betänkligheter när det kommer till att skjuta en älg. En del personer som jag träffat i vissa andra sammanhang har förbryllats av detta. Min åsikt är att vi människor också är en del av det ekologiska systemet och att vi fortfarande har en roll att spela som rovdjur i näringskedjan. Visserligen har vi pga den tekniska utvecklingen numera ett försprång mot våra fyrbenta "rovdjurskollegor" och vi kan knappast påstå att vi jagar på samma vilkor som våra förfäder en gång gjorde. Men när det gäller t ex älgen som art så är det också tveklöst så att den gynnats av oss människor och vår tekniska utveckling. Bl a pga det moderna skogsbruket har vi under de senaste 50 åren fått en onaturligt tät älgstam i Sverige. En liknande utveckling har även rådjursstammen haft. Jag har därför inga moraliska betänkligheter när det gäller att döda en älg. Jag tvekar inte heller när det gäller arter som rådjur eller vildsvin. Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att delta i en vargjakt av samma skäl. En hotad art som rent ekologiskt utgör en femtiondel av vad ett land av vår storlek borde kunna hysa, skall inte jagas! Att säga som regeringen gjorde i vintras: "för att öka acceptansen för vargen så måste den jagas" är inget annat än politiskt mumbo-jumbo. Att påstå sig vara tvungen att döda det man säger sig vilja skydda är en tankevurpa utan dess like!


Skribenten själv på älgpass.

Många jaktkritiker försöker som de säger själva "se jakten ur djurens perspektiv" vilket i mina ögon innebär att man ger djuren en rad männskliga känslor och egenskaper. Vi ska ha klart för oss att det är ytterst tveksamt om t ex en älg kan känna det vi människor kallar sorg. Detta vore ingen bra överlevnadsstrategi om man levde i ett ekologiskt system där man är ett bytesdjur för andra arter och ständigt lever under dödshot. Här är rätt strategi att glömma och gå vidare och det finns inget utrymme för sentimentalitet. Detta kan vi också se bland människor i fattiga delar av världen där döden är ständigt närvarande. Man sörjer intensivt en kort stund men verkar ha lättare att gå vidare och fortsätta att leva sitt liv än hos oss i den rika delen av världen, troligtvis för att detta är direkt nödvändigt för att överleva. Tveklöst kan däremot de flesta djur känna fysisk smärta och det är där vårt ansvar som jägare ligger, att döda snabbt och effektivt. Något som både våra egna förfäder och våra fyrbenta rovdjurskollegor ibland slarvat med...

Däremot är jag villig att ge jaktmotståndarna rätt på en del punkter. T ex jakt i hägn och jakt på inplanterat vilt (t ex rapphöns och vaktlar) är ytterst tveksamt ur en etisk synvinkel. Kan man fösvara att man föder upp djur och sätter ut, vars enda syfte är att utgöra måltavla vid nöjesjakter? Ett svårt dilemma. I vissa fall är det försvarbart; t ex i vissa områden i Afrika förutsatt att den ekonomiska vinsten detta genererar kommer den fattiga delen av befolkningen till nytta. Verkligheten i dessa länder är fortfarande så tuff att människan som art skulle konkurrera ut t ex oryxantilopen i sitt behov av betesmarker för att klara sin egen överlevnad. Kan man hitta alternativ till den traditionella boskapsskötseln som samtidigt gynnar viltet så är det i mina ögon en bra lösning. Betydligt mer tveksamt är nöjesjakterna på rapphöns och vaktlar på de skånska godsen eller jakt på kronhjort i hägn.



Att jaga är alltså i mina ögon att skörda av naturens överskott. Att ta av räntan utan att röra kontot. Vi människor har alltid varit rovdjur och haft vår roll att fylla i det ekologiska systemet. Likväl är det viktigt att vi sköter detta på ett bra och etiskt riktigt sätt. I det moderna samhället finns också andra intressen som vi måste ta med i beräkningen och jägare/markägare har inte längre ensamrätt på viltet i våra skogar. Jakten är en av de sista verksamheter som ger oss samhörighet såväl med både våra förfäder som världens naturfolk. Låt oss sköta den med stor hänsyn och sunt förnuft.

1 kommentar: