Mera vargbilder

Det är alltid lika kul efter en fotoresa att sätta sig ned för att titta igenom de bilder man tagit. Medan man är där hinner man inte att på allvar gå igenom de bilder man tar då man värdesätter mat och vila mer på den tid man inte är ute i skogen. När man tar så många bilder på så kort tid så glömmer man ofta bort vad man egentligen fotograferat och det blir en liten aha-upplevelse när man kommer hem.

Eftersom vi var tursamma och hade varg framme tre nätter så blev det många vargbilder. Ena kvällen var det fem stycken framme samtidigt och en annan sex stycken. Dessutom under så lång tid som fem timmar. Tredje natten strök en ensam varg tätt förbi gömslet strax innan kl 5 på morgonen. Eftersom den kom bakifrån är det osäkert hur nära den egentligen var som närmast, men när jag fick se den var den bara 5-6 meter bort. Det är en upplevelse att se vilda vargar i sin rätta miljö som inte tar någon egentlig notis om vår närvaro utan mest pysslar med att vara just vargar och att göra sånt som vargar normalt sett gör. Ett veritabelt paradis för den som är intresserad av etologi! Alla vi som haft hund känner igen både deras kroppsspråk och sättet att interagera med varandra. Den här gången lägger jag upp bilder på en del beteenden som jag lyckades fånga på bild. Inte så mycket för deras fotografiska kvalitet (egentligen ganska usla bilder) utan just för att det är intressanta beteenden.

 Alfahanen som här är nummer 2 från vänster, visar tydligt vem som är dominant genom att bära svansen rakt upp och hålla huvudet högt. Övriga flockmedlemmar visar sin tillgivenhet genom att vifta lågt med svansen och slicka honom i ansiktet.

 När alfahanen tycker att de andra flockmedlemmarnas uppvaktning blir för påfrestande tar han ett skutt över ryggen på en av de andra vargarna. Att den underdåniga vargen skulle vågat göra det samma och hoppa över ryggen på alfan är uteslutet.

 Kollar in korparna i träden ovanför, slickar sig om munnen och överväger möjligheten att kanske kunna ta en.

 Eftersom klockan är strax efter midnatt så är det OK att vara trött, gäspa och sträcka på sig lite...

Jag lyckades också att ta bilder av en av fjolårsvalparna som satt i skogskanten och ylade. Visst har man hört vargar yla även här hemma, men att samtidigt se det blir något helt annat. Efter vad jag förstod på Magnus Elander och Lassi Rautiainen så var det första gången någon lyckats fånga detta på bild. Fotokompisen Hans Flyman som satt bredvid mig i gömslet lyckades dessutom att filma det med sin Nikon D-800 och fick därmed också med ljudet. Även om bilderna inte blev de bästa så var det ett magiskt ögonblick att få uppleva detta i det vilda. En upplevelse som i sig själv är värd hela resan och som etsat sig fast i minnet för alltid.