Vett & etikett!

I måndags kväll träffades vi igen, jag och min nyfunne vite vän. Jag satt och tittade på honom när han i godan ro stod och betade på några videbuskar i en vägkant. På andra sidan den lilla grusvägen fanns ett bostadshus. Plötsligt hör jag hur någon på husets trappa ger upp ett illvrål. Vare sig älgen eller jag reagerar nämnvärt. Själv antar jag att det är någon som råkat slå sig eller gjort sig illa. Vrålet upprepas ett flertal tillfällen och det blir uppenbart att avsikten med det hela är att skrämma älgen. Eftersom ropen kommer närmare finner han också tillslut det säkrast att fly. Tyvärr var sikten skymd så jag kunde inte se vem denne illgärningsman var, men efter rösten att dömma så skulle jag tippa på en tonåring av manligt kön. Älgen rusar upp på landsvägen och över på andra sidan. Som tur var så kom ingen bil just då. Vägen är annars rätt så trafikerad i ganska höga farter och med mycket tung trafik. Den naturliga följdfrågan för min del blir: Hur är denna människa uppfostrad och vilket nöje finner han i att jaga upp en älgkalv på vägen?



Själv är jag itutad sedan barnsben att man ska ha respekt för allt levande. "Du ska väre töst när du går i skogen" fick jag alltid höra när jag var liten och var med pappa eller morfar på utflykt. Att inte störa i onödan och att röra sig med försiktighet i skog och mark blev för mig en självklarhet och borde vara så för alla. Vill man dessutom som jag se och uppleva någonting så är det rent utav en förutsättning! Man kan ju också ställa sig frågan hur vi uppfostrar våra barn. Om man inte kan låta en älg beta i fred och njuta av att titta på detta utan finner ett större nöje i att skrämma den, hur förhåller sig då sedan denna person till andra människor i vuxen ålder? Empati är en egenskap som inte bara gäller mellan oss homo sapiens. Jag inbillar mig att tycker man om djur så tycker man också om människor!

Respekten för allt levande hänger också ihop med hur vi interagerar med och ser på andra människor. Social kompetens som är ett så populärt uttryck, gäller även om man är i skogen och tror sig vara mol alena. Det finns alltid någon mera där eller så kommer någon annan efter, folk eller fä. Tänk på det och "vär töst i skogen"!