Julotta i det lilla kapellet på örnmyren

Igår på juldagen satt jag för första gången den här säsongen i örngömslet. Jag gjorde samma sak på juldagen förra året så det börjar nästan likna en tradition. Åtelkameran hade skickat mms med bilder hela julaftonen, vissa med tre örnar på. Det var 3-4 kallgrader ute och det snöade. Perfekt! Förväntningarna var alltså ganska höga. Tjugo minuter över sex hade jag lagt ny mat på åteln, tänt i kaminen och riggat kameran. Det var fortfarande kolmörkt ute så det var bara att vänta. Kvart över åtta, redan innan det är tillräckligt ljust för att fotografera, kommer en ung kungsörn och slår sig ned på åteln. Den hinner inte äta mer än ungefär en kvart så kommer en äldre individ och jagar bort den. Den äldre sitter sen och äter i över en timme. Den första örnen kommer sedan tillbaka och de båda sitter och äter tillsammans.

En tredje örn, ung och mycket ljus, lägger sig också i leken. Gång på gång attackerar den de båda andra och jagar dem från både åteln och sittplatserna i träden. Den äldre rår han inte på men med den yngre rivalen blir det en del riktiga fighter. Dessa attacker och strider ger mig en massa bildchanser och blir dagens stora behållning. Den gör säkert 10-12 anfall under förmiddagen.

Det är intressant att se hur de använder vingarna att slå med och oftast kopplar greppet kring varandras klor. Är det medvetet för att inte skada varandra tro? De skulle ju lätt kunna döda varandra om de verkligen ville. Den bakre "mördarklon" som de använder för att döda sina byten har säkert samma storlek som min lillfinger. Kraftmätningen blir nu i stället något mitt emellan örfilar och fingerkrok.

Det är ganska mörkt hela dagen och slutartiderna blir därför ganska långa. För att klara skärpedjupet bländar jag ned ett par steg vilket naturligtvis inte gör saken bättre och kompenserar med ett högre iso för att få okej slutartider. En viss rörelseoskärpa tycker jag inte gör så mycket i den här typen av actionbilder. Värre är dock bruset. Jag hade monterat MkIII-huset på mitt 600 mm objektiv och 50D-huset på 100-400 zoomen. Sexhundrat ger en för snäv bildvinkel för actionbilder på det avståndet så det blev det gamla huset som fick gå mest. Naturligtvis skulle jag med facit i hand bytt plats på husen. Bruset på MkIII:an är inget problem men på 50:an börjar det bli riktigt besvärande om man går högre än 1600 iso. Lätt att vara efterklok men man vet ju aldrig vad som kommer att hända när man sätter sig på morgonen.

Actionbilder är i princip omöjliga att komponera i fotograferingsögonblicket, det vill jag göra i datorn när jag kommer hem. Därför är en kortare brännvidd nödvändig för att få tillräckligt med luft kring motivet så att jag kan beskära. MkIII:ans större sensor och möjlighet till högre iso förefaller därför som det självklara valet på 100-400 zoomen så här i efterhand. Det var inte lika självklart kl sex i går morse. Visst kan man så här i efterhand ångra sig och tycka att man kunde ha gjort annorlunda men trots allt blev det de bästa kungsörnbilder jag någonsin tagit så det är svårt att vara missnöjd. Nästa gång kommer jag dock att göra tvärtom...